Life as we know it

Jag vet inte varför men jag får ingen ro inombords, alltid något som maler eller något som gör att inte någon harmoni infaller, känner mig inte "hemma"! 

Man matas idag av harmoniska bilder på instagram, folk som solar, tränar, dricker vin och ser så där härligt glada och coola ut. Mina bilder ser säkert lika härliga ut, glada miner, glada barn, god mat och sådant. Känslor, svåra beslut och tankar är sådant som är svårt att fånga på bild och har vi verkligen kapacitet att tänka oss in i andras situationer genom en bild ? -I think not! 

Vad ska jag göra för att hitta "hem"? Jag har många idéer om hur och varför jag inte gör det, jag är även väl medveten om att allt hänger på mig själv, man kan aldrig förlita sig på någon annan eller något för att skapa förändring - klyshyigt men sant! 

Denna veckan började Viking 1 klass, härligt! Med fjärilar i magen men trygg nog för att vägra att jag skulle följa med in traskade han själv in till skolan sin första skoldag. Naturligtvis har det gått bra. Jag minns den första tiden på dagis med Viking  där är jag med Zeke nu, innan jag vet ordet av är han också i första klass. Tycker dock att utvecklingen av barnen är härligt, jag älskar när de blir mer och mer självständiga och individen i dem växer fram (på gott o ont). Nu börjar hösten på allvar och också puzzlet med aktiviteter, skola, fritis, dagis, kompisar, jag själv? Jobb, etc det längtar jag inte efter. 

Kanske börja yoga ? 

Morgon yoga vid Mörrumsån - det låter väl harmoniskt ?