Timmarna för 2025 är räknade!

Sista timmarna på året är nu räknade, Jag passade på att sova lite längre med vetskapen om att det är en lyx att kunna göra det, det är numera inga barn som väcker mig tidigt, tvärt om faktiskt, Jag vaknade till ett tyst hus, barnen som är hemma, Wille och Zeke, sov och min man var ute och joggar med Loke,, 5 km innan morgonkaffet och innan kl 9, han är grym. Detta året har Andreas verkligen hittat sina nya rutiner med träning, så imponerande och något jag ska försöka ta efter nu 2026. 

Om det är dags att summera året så är det lite blandade känslor och upplevelser jag tar med mig. Det första är såklart hur jobbigt Viking haft det med sin hälsa under sista halvåret, det önskar jag ingen annan, det var jobbig för honom, vi kämpade på med sjukhusbesök, läkarbesök, påstår och salvor, jag har aldrig haft så många olika medikament hemma, aldrig varit på apoteket så mycket, aldrig haft så många antibiotika kurer i familjen som 2025. Nu njuter jag av att baren är fiska och vi vuxna med såklart. Jag opererade bort min inflammerade gallblåsa i september som orsakade mig många sömnlösa nätter, smärta och en ambulansfärd under första halvan av året, det var väldigt oskönt. Nu efter känner jag av det lite då och då, försöker hitta vad jag ska äta och inte för att må så bra som möjligt i det. Ett av ärren på magen kommer aldrig försvinna, då den var större och i värre skick än läkaren trodde fick de förlänga snittet, men det är det värt. 

Jag försökte tävla lite, SM var mitt mellan operationen och den största attacken jag hade, så jag kan inte säga att uppladdningen eller träningen var optimal, men det gick fint ändå och jag gick hem med ytterligare ett SM guld! Önskar och siktar på mer kastträning 2026 än 2025, ett internationellt mästerskap hade också varit härligt att få till, ett VM eller NM kanske, det hänger på tid och plats. 

Jag och Andreas har satt upp lite mål för 2026, finansiella, renovering, träning och så familjemål. Det må låta töntigt och kylsigt att göra så, men det är bevisligen så att det är lättare att nå mål om de är nedskrivna och man har en riktning och inriktnings konsensus, samma gäller bolag såklart, ingen slump att man oftast har budgetar eller åtminstone ett affärsmål utstakade innan. Jag minns när jag jobbade inom First Hotells, vi jobbade stenhårt med budgetar, prognoser och dess efterlevanad och uppföljning, det var en fantastiskt bra skola i den disciplinen. Vi har ju lite större grejer som ska ske i år för barnen, Tindra tar studenten, Viking börjar gymnasiet och Wille börjar högstadiet, det är stora kliv och något man bär med sig hela livet. Jag minns min student, minns resan till studenten, jag minns när jag började gymnasiet, jisses, då hade jag även flyttat hemifrån, till egen lägenhet med min bästa vän Anna, i Araby i Växjö,  vilket var både jobbigt och början på livets äventyr. Wille som ska börja högstadiet är också speciellt såklart, det minns jag också, det är med ett kliv i livet, jag minns mest att vi som gick i Ryd och Trojaskolan byte då byggnad "upp till den stora", då fick vi gå utanför skolan, vi kunde gå till kiosken i Ryd, äta munkar eller pomestallrik till lunchen istället för matsalen. Varje lektion hade ett nytt klassrum och lärare, en klass där det tillkom människor från Urshults och Häraldsbäck. Men jag fick också passa mig på högstadiet då min storebror gick i nian när jag började sjuan, då fick man se upp korridoren för honom och hans coola klasskompisar. 

Jag är, som de flesta just nu, lite skärrad över det våldet vi bevittnar i samhället, mäns våld mot kvinnor, må vi ha ett år där civilkurage blir en stor trend på sociala medier, må vi stå upp för varandra, må inte tjejer växa upp och bli begränsade och rädda, det finns det  tillräckligt med äckliga kulturer och enskilda människor som lyckats bra med under alla tider, förtryck, förnedring och förminskning. Jag vill inte vara begränsad för det finns psykopater där ute som inte låses in eller tas bort! Jag tänker tillbaka på min uppväxt och äventyr under alla år, är det tur att jag överlevt? är det så vi tjejer ska tånka? Tur att jag inte blivit överfallen på alla mina ensam löpturer i joggingspår, tur att jag överlevde alla de tunnelbana åkningar på fyllan mitt i natten, tur att jag överlevde alla de där spontana efterfesterna hos människor jag inte kände, tur att jag inte haft någon pojkvän som slagit ihjäl mig, vilken tur jag haft!! Bullshit, det är så det ska vara, det är så alla tjejer ska växa upp och leva, det ska fan inte vara tur utan NATURLIGT!   

Jag har höga förhoppningar för 2026, jättehöga!