Fancy titel

Vilka ljuvliga dagar, äntligen lite sol och värme, vad tror ni står på agendan då? Ishallen och hockey camp såklart! Det var dock bara någon h på kvällen igår, men kändes helt surrealistiskt att gå in i en ishall när det var årets varmaste dag, jag får kanske ta och vänja mig då hockey verkligen är minstingens liv. Att stå på skridskor är det bästa han vet. Min stora son har i sin tur avverkat ytterligare lite arbete, vilket är skönt att han fått några dagar i sommar så han dels får tjäna ihop sina egna pengar och dels har något att pyssla med om dagarna. Han är i och för sig inte alls den tonåringen som ligger och sover till 12 och spelar bort hela dagen, han stiger upp och äter frukost med oss och hittar på grejer med sina vänner, men han har dyra hobbies han också nu när han är med EPA så det behöver även komma in pengar, bilen tankar sig inte själv, om än att det verkar vara den generella uppfattning.  

I flera dagar har jag byggt upp massor med ämnen jag vill skriva om och få ur mig, men det är det där med att hitta tiden för att sätta sig ner och få ner det innan jag glömmer och hittat massor med nya saker som berikar eller stör mig. För det är just de där sakerna som stör mig jag helst vill få ur mig, sådant som jag egentligen skulle vilja ha en hel paneldebatt kring eller åtminstone lite mot och med diskussioner. Det saker som berikar mitt liv triggar mig också att skriva om, dock är det som att jinxa, så fort jag skriver hur bra allt är så klipper någon av tårna på min vododocka, så något skiter sig! Å andra sidan så lever jag inte som jag lär då, för jag är all for att ta ut glädje i förskott, det värsta som kan hända är att man varit glad och det kan man inte vara i onödan. Däremot ska man inte ta ut segern i förskott, det är något helt annat det! 

I fredags var vi bjudna på en fest, en firmafest hos en vän, fast festen var hos en annan firma, där kände vi ingen så det kändes lite märkligt initialt men lättade såklart efter sådär 3 sekunder. En riktig grabbfest var det, i en maskinhall, men dryck i en skopa på grävmaskinen, däck skulle brännas, lastbilar skulle blinka och ja det där är jag sjukt obekväm med, väntade bara på att det skulle brytas arm och ha fistävling, det kom lyckligtvis inte. Jag hade jättekul, tog el-skotern hem kl 22, vilket bara det var ljuvligt, inte behöva fixa skjuts eller mecka med taxi. Väl hemma hade barnen skött sig själva exemplariskt, bara det, vilken lyx! Men på denna festen var det en som slängde ut sig att  det är ju bra att jag har en rik man! En kommentar som får mig att undra om vi har förflyttat oss sedan 1800 talet?! Alltså jag funderar snart på att ge upp och bli hemmafru, bli den där som jag strävat hela mitt liv efter att vara så långt ifrån som möjligt. Jag fattar inte hur det är möjligt? Om någon undrar så kan de kolla taxeringskalendern, jag tjänar egna pengar och ganska ok sådana faktiskt, jag har slitit många timmar för att vara där jag är och ändå tror folk att jag skulle ”vila” i att min man tjänar pengar. Jag säger som jag brukar: ”jag smäller av”! Bara för jag just inte har ett i andras ögon status jobb och fin titel så förutsätter man att jag lever på min man. Som sagt det är enkelt att kolla upp. Jag har sedan 15 år tillbaka lovar mig själv att inte vara beroende av någon, att kunna klara mig och mina barn själv om så skulle behövas. Jag blir så uppriktigt sur på att vi är så missunnsamma och misstänksamma mot varandra. Jag känner fler kvinnor som absolut lever av sina män, anställda av dem, vissa jobbar inte äns, men får lön, ja ni fattar. Detta är fina människor allihopa, det är deras val och deras livspuzzel att få ihop. Jag får ihop det på mitt sätt och andra på sitt sätt. Men det är andra gången i livet jag hör att jag skulle gift mig med min man för pengar! Det var det dummaste jag hört, klockarna stannar. Kanske var det jag som gick in med mest pengar? Kanske är det min aktieportfölj som är stark, kanske har jag ärvt massor med pengar, kanske allt eller inget av det jag skrev, men det stör mig att den första uppfattningen folk har är att kvinnan tjänar mindre pengar! 

Jag är supernöjd där jag är i livet nu, med mitt jobb, min fritid, min familj och uppdrag (och med det följer inkomst) Men när jag får kommentarer om ovan så växer mina horn, måste jag "ut och bevisa" något för världen nu? Leta upp ett jobb med en fancy titel som är hälften så kul och utvecklande men dubbelt så bra betalt, är det rätt ekvation med tanke på min första mening i detta stycke? Jag tycker inte det, men jag dras lätt med att vilka bevisa något. 

Det får räcka med det ämnet idag, skulle kunna skriva en bok om ovan! Blir bara irriterad.