Minnen nu och framåt

Sommardagar, sommarminnen, de små sakerna som gör livet! Det är så jag jobbar på att se sommaren, semestern och livet generellt, att det är de där stunderna, de där sekunderna som sätts ihop till fina minnen som gör det, det är livet. Vi minns fragment, kan vi träna oss att minnas och sätta ihop bra fragment? Jag tror det, jag tror vi är summan av just det, och då blir inställningen a & o.

Idag vaknade jag kl 6, det bara snurrar i huvudet, av jobb grejer, fast jag är på semester. Jag är kass på att ha semester! Andra semesterdagen och ja det var meet möten igår och samma sak idag! Det slår aldrig fel, så fort jag drar ner axlarna och tänker koppla av så är det som om ”skiten träffar fläkten” och nej den totala ledigheten är som bortblåst. En gång så länge jag kan minnas har jag haft ett jobb där jag kunde gå hem och telefonen ringde inte en enda gång under semestern, men då kände jag mig meningslös och uttråkad istället, frågan är var är balansen? Finns den äns? Hade jag velat ha det totalt avkopplat och avknoppat, då kunde jag jobbat på Volvo, inget fel i det såklart utan nu får Volvo bara vara en liknelse på ett företag där man stämplar in, gör det man ska, stämplar ut, har ledig och semester och alla chefer är dumma i huvudet. Ja så är min uppmålade bild av de som jobbar på en industri. Jag drivs av att vara behövd. 

Jag sitter och funderar på om jag iår gjort ett riktigt korkat beslut eller välgrundat och moget? Ett erbjudande om att driva eget, en dröm på flera sätt,  men inte nu, jag jobbar på ett bolag jag trivs bra på och som passar mig kanon nu! Men kommer det fler chanser i livet? Eller kommer de inte, de skapas? Jag tror på en kombo av de två. Jag tror också på att våga vara kvar, våga hålla i, våga skapa det man vill där man är, det tillåter min nuvarande anställning, vilket passar mig perfekt. 

Vi är just nu på Gotland, ska försöka skriva ihop massor med tankar om det under vår hemfärd i morgon. Tankar och förhoppningar om att knyta ihop det med första tycket här, att vi skapat minnen, minnen för livet, minnen som kanske just nu inte 9,12 och 15 åringen inte ser på samma sätt som jag eller som de kommer göra om några år