Lördag hela veckan!

Blir galen, hade just skrivit och ändrat massor, sen försvann allt, mobil appen på Blogger är kass, men här är ungefär (fast lite sämre vad jag skrev) 

Att vara iväg dessa dagar i fjällen är verkligen ljuvligt, det är som om det är lördag varje dag. Andreas vaknar i vanlig ordning örntidigt, går upp för att jobba och fixa frukost till oss andra. När jag yrvaket kommer upp någon timme senare får jag direkt en kopp kaffe i handen och slår mig ner i en av fåtöljerna framför nyhetsmorgon. En efter en vaknar barnen till liv, med max 15 min mellanrum är alla 3 uppe. Zeke kan inte komma ut i backen snabbt nog. Andreas fixar alltid frukost till oss andra på helgen, det är bland det bästa jag vet, sovmorgon med frukostbuffé Alá Tostarpskola.   

Idag har det varit busväder och skiftande i backen, regn i morse som gjorde backen glashal och jag blev livrädd efter ett åk! Jag fick panik och åkte tillbaka till stugan, självförtroendet var på -10 idag, kroppen är sliten och jag orkar knappt stå emot, då går det undan och då blir jag rädd. Andreas skulle ha lite jobbmöten efter lunch så jag och killarna gav oss ut igen, jag visste ju att det var +6 grader och att på dessa timmar backen skulle hunnit tina upp lite, mycket riktigt, nu var det som att åka på slusch, det kan jag hantera. Vi åker upp, hänger lite på restaurang toppen då pistvakterna kommer och säger att de ska stänga liftarna, storm är på väg in, då måste alla ner, sagt och gjort, vi åker ner. Jag är mer än lycklig när jag ser hur fint de tar hand om varandra i backen, speciellt när de har en mamma som har full fokus på att bara ta sig ner själv, de tar också hand om mig, så gulligt.

Zeke och jag var kvar längst ute idag och han peppade mig, vi skulle ta den röda, som han tjatat, det var mitt uppsatta mål som han bestämt, att innan fredagen återigen åka den röda. Underlaget kändes ok så vi passade på, Zeke lovade att åka först och ta det lugnt, det gjorde han, han försökte peppa mig och kallpratat med mig, intala mig att det är som att åka en blå backe. Jag inte var direkt mottaglig för detta, alla fokus låg på att inte tappa kontrollen i backen, att inte få panik över hur brant jag tyckte det var. Alltså jag är så kass skidåkare, men jag gör det, jag försöker, jag gör det för resten av min familj älskar det, för jag tänker att en vacker dag släpper det, det gör det lite då och då, jag får flow och känner mig som Anja Persson, då är det kul och en frihetskänsla. Varje dag hoppas jag på känslan, det är bara min hjärna som spelar mig ett spatt.  

 Eftersom underlaget var lite sisådär idag så blev det mer tid i stugan än vanligt, passade på att jobba lite, maila lite, styra upp nästa vecka lite. Göra en utbildning online, stöda undan, sådant som man bara inte tar sig tid till på "vanliga" jobb dagar.

Jag har läst en bok, kollat på en serie, haft sovmorgon, åkt massor med skidor, ätit god mat, skrattat, bastat men viktigast med resor är att vi har varit tillsammans och upplevt saker ihop, skapat fina minnen och det är mer än nog, mer än jag kan önska mig.