Gone Fishing

 I fredags var det sista september och med det även sista fiskedagen för säsong 2022 i Mörrumsån. Även om jag inte jobbar med ån och dess utveckling längre, är det vissa tillfällen som är speciella, nästan lite heliga. Premiären, 11 Maj, majfisket, hösten i knaggelid och avslutningen för att nämna några. Vi bestämde oss för att fiska, kvällsfiska, umgås och "fira" av en av medarbetarna som ska gå vidare till andra uppdra i ny organisation. 

Det var evigheter sedan jag fiskade och jag är glad att vissa saker sitter i muskelminnet, så även att få ut flugan. Jag fick ingen fisk, men hade en ljuvlig kväll i goda vänners sällskap. Otroligt hur vackert det är utmed ån, det har sin charm året om, Mörkret är dock inte min grej att fiska i, så när jag inte längre såg något i vattnet, inte var stenarna var, inte var jag satt fötterna eller var jag la linan så gav jag upp. 

Resten av helgen har flugit förbi den också, jag har varit på ett lite vresigt humör, lite irriterad måste jag erkänna. En känsla av att allt inte är exakt som jag vill att det ska vara. En känsla av att det inte blir något gjort, och då gör jag grejer hela tiden, men gör vi rätt saker? Just nu har jag en "måste rensa och sortera alla förråd" nerv som skriker. kanske nästa helg,,, kanske!