Pennan eller svärdet och VM ?

Min son frågade mig häromdagen vilket jag hade valt "pennan eller svärdet", jag valde pennan, övriga i familjen valde svärdet. Det blev en en intressant diskussion om motivationen till de val vi gjort. Hur skulle jag försvara mig om jag hade en penna blev minstingens kommentar, om någon vill "fightas"! Fightas ? Under mina snart 42 år på denna jord har jag inte fysiskt behövt fightas, och jag har som mål att inte behöva göra det framöver heller. Tyvärr har vi fått erfara att alla inte tänker lika, vi har varit med om misshandel där vi visade alla att detta inte är ok! Vi satt igång en process som fortfarande är i rullning, som dessa utövare inte var beredda på! konsekvenser av sitt handlande är grundläggande, det borde nästan vara ett ämne i skolan, åtminstone en del av uppfostran. För vissa är fysiskt våld det ultimata maktutövande, fast det psykiskt våldet  kan vara lika illa om inte mycket värre, då det inte går att bevisa eller visa lika lätt. Dessvärre kan vi bevittna i samhället att "svärdets" makt verkar öka, viket för oss, mänskligheten, tillbaka århundrande i utvecklingen. Att kriga, döda och skada på samma sätt som vi gjorde för flera hundra år sedan, är inte det skam på torra land så säg!? Jag tänker idag givetvis på den pappan som sköts ihjäl framför sin 12 åriga son när han gjorde det som vi alla bör göra, visa civilkurage! Finns mycket jag skulle vilja skriva om det, och jag tror och hoppas att alla känner detta, känner det i magen, känner det i hjärtat. 

Häromdagen var jag lite låg från sekunden jag vaknade, jag var inte alls på topp. Tvivel, oro och tankar som inte brukar finnas dök upp, som tur är har jag genom både utbildning och erfarenheter genom livet lärt mig att inte tro på allt jag tänker. Jag tror också att det kan vara nyttigt att resonera kring sin tankar och sig själv ibland. Jag har också turen att ha massa kloka människor runt mig som hjälper mig sortera och peppar mina tankar. Jag kan inte med ord utrycka hur härligt det är med människor som lyfter andra, är genuina och ärliga, som verkar veta precis vad jag behöver höra. Jag hoppas jag kan ge tillbaka minst lika mycket som jag får. 

Har i helgen upplevt några riktiga moments, det är de jag lever för! Dessa har jag längtat efter. Killarna har hittat kompisar i vårt nya område, hängt, spelat boll, fikat och cyklat, Efter det vi gått igenom med skolbytet så är alla dessa, som för andra kanske är små steg, men för mig så stora, välkomna. 

Tyvärr har min hälsa sviktat och jag har fått backa lite med träningen, hoppas på ett snabbt tillfrisknande såklart, så jag snart kan vara tillbaka. Jag behöver även starta upp teknikträningen nu när våren är på intågande. Stora frågan i år är, VM eller skippa VM!