Hela livet!

 I helgen har vi firat livet på många sätt! Man ska leva medans vi är i livet, det är en uttjatad kliché men ack så sann. Så många gånger jag sliter mitt hår och nerver för saker och ting som nästan tar kål på mig som på riktigt, verkligen riktigt inte är värt något om man ställer det i perspektiv. Jag har skrivit så många gånger att lycka bara är korta sekvenser inte ett tillstånd, så viktigt att tillåta sig att ta in dem och njuta, för vi är ju ganska bra på ta in det negativa. Man kan inte vara glad eller lycklig i onödan! Önskar någon upplyst mig om detta tidigare i livet, jag har strävat efter den där konstanta lyckan och ständiga harmonin så länge! Idag har varit en perfekt dag! Igår var en jättefin dag den också. 

Igår skulle svärfar fyllt 70 om han levt, han gick bort för 6 år sedan. "vad dog farfar av?" frågade Wille Andreas igår, "syrebrist" blev och är svaret. Det var faktiskt en ganska hemsk död! När inte organen får syre stänger de av och det gjorde de snabbt på slutet. När man inte får luft får man panik, det hände också! Vi fick en väldigt grundlig förklaring på förloppet på processen fram till och med Mats död. Undrar vad han visste och vad han inte visste, enlig läkaren så viste han vad som komma skulle, men med oss pratade han som om han skulle börja vilja jobba till hösten igen bara veckan innan han dog.  Han dog innan han blev pensionär, han dog av syrebrist som orsakats av högt blodtryck och dess medicinering tidigare i livet. I helgen 27/4 skulle han fyllt 70, nu satte vi orangea rosor på hans grav! Hans mor, Elsa fyller 92 samma dag, väldigt mycket i livet, så hon fick en blomma IRL och vi fick goefika, sådan fika man sällan får numera, allt hembakat, flera sorter ink tårta, hemmagjord såklart! 

Senare på eftermiddagen firade vi en av släktens nykomlingar, Vidar Tage Holmgren! Fasters lilla plutt som jag ska vägleda genom livet! Jag fick en helt fantastisk dikt och ett speciellt hedersomnämnande under namngivningen, fick fokusera så jag inte började gråta, vilket jag lätt gör om jag blir rörd! Vidar fick så mycket fina saker och vi fick även här fantastiskt hemlagad mat och fika, vilken dag, vilken lycka. Vi kunde gå till festen, bara det, vilken lycka! Att fira saker och speciellt nya liv är ju ljuvligt i sig. Att fira och vara på kalas innebär också ofta en chans att träffa släkt, så även här. Det sker alltför sällan, men man får vara tacksam för de tillfällen som ges. 

Denna helgen har alltså givit oss chansen att fira en nykomling till livet och en som levt i snart 100 år och även ägna några tankar och hedrat en som gått ur tiden.

En som skulle fyllt 70 har ju också varit liten en gång!

Min fina storebror och fasters efterlängtade Vidar. 

Här är alla grabbar i närmaste familjen, Min man, våra söner, min pappa, hans son och hans son och så Bo, mammas sambo.