Flygsäkerhet och Trimrom

 Det här med olika yrkesgrupper är spännande att observera och fundera kring, det har jag såklart gjort nu när jag varit ute och flugit lite igår. 

Vissa branscher har för oss som bevittnar dem inte ändra alls, till min stora förvåning! Såklart finns det massor bakom som vi gäster inte ser men som troligtvis förändrat yrket massor för utövaren . Flygvärdinnor exempelvis, de har samma klädkod som jag minns de hade förstå gången jag flög för sådär 30 år sedan, varför har det inte det hängt med i utvecklingen, samt denna säkerhets genomgång, inte ändrats ett dugg. Gällande den här säkerhetsgenomgången så måste det vara fruktansvärt att genomföra numera, 90% måste ju sitta och titta ner i sina mobiler och har hörlurar på, de varken lyssnar eller hör! Jag får extremt dåligt samvete av det och måste givetvis både lyssna och nicka inlevelsefullt. Har verkligen den utrustning inte uppdaterats alls? Eller är det enbart placebo, för att invagga oss i någon falsk trygghet, de där flytvästarna och andningsmasker har egentligen ingen effekt alls? Kan vara så!

Jag undrar också om det inte är så att just flygvärdinna utbildningen också har problem att få ansökningar, likt hotell o restaurangen måste de efter pandemin ha tappat kompetens och status. Vi vet också att det är helt andra krav numera när ungdomarna ska välja yrke, kunna jobba hemma eller utomlands och flexibilitet, jättesvårt om du har en tidtabell att förhålla dig till samt kanske befinner sig i en annan kontinent! Hur gör de med familj? Om dagis ringer och säger att barnen är sjuka? Hur hinner de till hockey träningar ? Det måste alltså vara en livsstil att jobba som flygvärdinna, och jag tror det finns massor av härliga fördelar med det jobbet, speciellt om du är ung och har lite skin på näsan. Tänk att få se världen på arbetstid! Men min korta reflektion är att medelåldern blir högre = dålig tillväxt. 

Jag funderade också på de som jobbar i Gaten, lite samma sak där! Idag fick jag bevittna en uber stressad stackars äldre gate crew, hon var superstressad, planet var sent, städpatrullen var sen, hon kom inte in i datorn och så var det special transporter på det, folk som ville fråga saker, samtidigt! Sen ringde hennes privata telefon och jag hörde hur hon sa till  sin kollega, ”ursäkta men det var min mamma och ambulansen är hos henne, jag var tvungen att ta det”. Tyckte synd om henne, hon var helt själv (kollegan var en som jobbade ute!) hon kan inte bara dra, ge upp eller ta hjälp av någon av oss andra. Vi som stod där och bara tittade på henne var också stressade, vissa kommer antagligen missa sitt nästa flyg på grund av alla försesingar, och alla som egentligen köpt biljett för att boarda tidigt fick boarda sist. Min man som älskar sitt guldkort knorrade lite för sig själv ; )! 

Jag skrev detta på sista planet upp igår, det är 3 oliak till Mo i Rana,  och jag hoppades innerligt att all denna stress inte påverkat något av de moment som måste skötas för att vi ska komma fram Säkert, vilket är verkligen den vanligaste orsaken för olyckor, den mänskliga faktorn och med den bakomliggande stress.

- Vi kom fram! 

Vaknat utvilad idag, till en ljuvlig frukost, träning i "trimromer" och nu ut å kolla in Havemanen, norska fjällen och byns shopping innan festligheterna kan börja ikväll.