Hur är nu livet när man passerat 40?

Nu var det ett tag sedan jag 40 års reflekterade med Er. Hur är det nu då. Ja hur är det egentligen?! 40 i sig är en ynnest att få uppleva, jag värdesätter varje dag jag och min familj får vara friska, det är få förunnat.Men det har varit svårt på sista tiden att hålla upp det där "Ida som är go och glad",  jag har haft en del negativa tankar. Tankar där fokus varit helt fel. De tankar som kommer har legat på vad jag inte har, vad som inte blev. Tankar om att jag valt fel sista åren, om att jag borde ånga vissa val, att jag prioriterat fel, att jag är på fel spår, för stor, fel hårfärg, fel hus, fel inredning, ja högt och lågt. Det är inte likt mig att tänka så! Jag tillåter oftast inte mig själv att tänka så. Jag lever inte ett liv där jag ångrar saker och beslut! Jag, som alla andra gissar jag, gör inte alltid rätt men jag gör mitt bästa och då blir det rätt oavsett, om vi bara väljer att se det så! 

Jag kan erkänna att jag lägger en del tid på att förbereda mig för "om katastrofen" kommer. Jag vet att man inte kan förbereda sig, jag fattar det, men jag försöker lägga mycket fokus på att vara tacksam för det som har varit och det som är, Jag kan likna det vid att tänka; "att vad som än händer så har jag haft 40 kanon år", och det kan ingen eller inget ta ifrån mig, och påminna mig om det. Låter säkert konstigt om du själv inte är en reflekterande person, men för mig är det ett sätt att försöka lägga fokus på nuet, tacksamhet och att försök vara förberedd. 

Livet vid 40 är bra! Jag vet att jag är privilegierad, så som de flesta som läser detta: Vi har tak över huvudet, mat på bordet, ett jobb att gå till, människor som tycker om oss och är någorlunda friska, det är  minan gött! 

Jag tror att det är mänskligt att inte vara helt nöjd, att livet är en ständig strävan, en strävan att uppnå mer men främst en strävan att vara tacksam för mindre.  

Bilderna nedan är från dagen innan vårt bröllop 2014. Central Park med nära och kära, på tal om att inte vara nöjd,,,,löjligt,,,,, det där är jag mer än nöjd med. Att få gifta med med Andreas i New York, Snacka om att inte kunna önska sig mer <3 dessa dagar var helt fantastiska, kommer bära med mig dem för evigt. synd att man inte kan minnas ALLT. Jag trodde att jag hade ett elefant minne, det har jag varit mallig för länge, det är helt fel, jag har kass minne visade det sig. Det kanske är ett tydligt 40 års tecken= självinsikt. Det finns många fler självinsikter jag (tyvärr) kommit underfund med, tar det vid annat tillfälle.