Tisdag!

Tisdag och idag ser jag med en lättnad att grannen kom hem, efter en tid på sjukhuset. Nackdelen med att äldre grannar är att jag blir orolig så fort inte lampan i fönstret är tänt som vanligt eller om de råkar ta sovmorgon eller bara gör något helt annat än bara vara hemma, ve och fasa, de kanske har ett eget liv ; ) !?

Idag fick jag ett nytt sms larm om hjärtstopp, 4 km från hemmet, mitt inne i Olofström, jag accepterade men det blev avblåst. Varje gång den där signalen kommer sätter jag i halsen och får en klump i magen. För er som inte är Sms livräddare eller hört talas om det så kan jag säga att det är som att sätta på en syren. Jag tror på civilkurage och att hjälpa till. Förra veckan undrade Zeke varför man måste hjälpa äldre människor om de ramlat att komma upp? jag frågade att det bara måste man, men inte bara äldre, jag tycker man ska hjälpa alla som ramlat upp (kan finnas undantag dock!) men undrade också varför han undrade? Zeke berättade att morfar hade hjälpt en äldre upp när den trillat utanför kickis på väg till deras traditions enliga fika varje vecka. Att hjälpa andra har mina barn varit bra på, det har pedagogerna sagt på dagis, fritids och skolan, sen är det inte alltid att det följer med här hemma, oftast inte, men att de är fina människor bland sina vänner och klasskamrater är viktigt. Ibland är det klart att jag ställer mig frågande till om jag verkligen jobbar här hemma eller varför alla tror att kläder trollar sig in i garderoben från tvättstugan eller om maten kommer på bordet som en trollstavs svängning, eller om sopor och skräp liksom hoppar ut till soptunnan själv?  

Var jag kanske likadan ? I min värld så hjälpte jag till, kanske enbart när jag själv kände för det, men visst lagade jag mat, bakade, tvättade, dukade, la tvätt i torktumlaren, svårt att minnas i vilken ålder bara, minns ni?