Planera, planera, planera

Dagens fundering: slutar man någonsin planera och bara är? för mig låter det orimligt och troligtvis något som aldrig kommer ske, men jag kan leka med tanken och då känns väldigt befriande. Ibland känns det som hela mitt liv handlar om planering, hela dagarna, veckovis, månadsvis, årsvis, per timma, a la minut. Är det så för alla? För mig handlar det om optimering av min tid, ska Jag få in allt jag vill och mår bra av, samt familjens måbra och måsten så måste det planeras och ordnas och fixas med. Jag är något av en mästare på att planera eftersom jag har gjort det hela livet (samma för alla troligtvis) men att kanske någon gång få ta "ledigt" från den uppgiften vore skönt. Är det det som kallas semester? för mig är det inte så, är det något som måste planeras så är det semester. Detta är kanske varför jag älskar spontana saker. Om någon ringer nu kl 21 och frågar om jag vill spela padel hade jag troligtvis svarat: "JA va kul" men skulle jag få samma fråga om jag ville spela padel om 2 veckor vid en viss tid så hade jag fått en klump i magen.

Att bli överraskad är bland det bästa jag vet, speciellt om någon tänkt på allt och gärna det lilla extra Jag kan inte rabbla upp många happenings, resor, festligheter, kalas eller aktiviteter som skett där jag inte varit inblandad i planeringen. I helgen hände det nästan, vi var bortbjudna och jag hade inte bokat eller grejat något med själva kvällen, men som sagt bara nästan, barnvakten och hundvakten fick jag styra upp och skjutsen. Men jag är sjuk tacksam för de vänner som ordnade, att bara gå ut och äta utan att jag lagt mig i är för mig avkopplande och blev en kanon kväll.   

Jag har lagt in i appen att det är läggdags kl 22 och på dessa nu 8 min ska jag släcka, göra "toa bestyr" stänga av dator o tv. ; ) planering, planering, planering 

Timing is everything!