Viking 11 År

Den 20 februari 2010 Kom Viking till värden,  Det var snöoväder och os eller VM, jag minns bara att någon Svensk, kan ha varit Hellner eller nått, vann guld. Jag vet att Viking Pappa oh sköteskan lyssnade på radion och pratade om det, själv var jag ganska groggy på lustgas och fouserad på min uppgift, och antagligen upptagen av smärta också. När viking kom ut var han var lång, smal och helt perfekt. Med första barnet är allt nytt och då menar jag allt, jag minns första gången han skrek på BB, jag ringde på klockan och undrade om det visste vad jag skulle göra nu? Amma, byta bölja, bada, kolla så han andas samtidigt som jag själv försökte läka efter förlossningen, ja det var en helt ny värld. Jag försöker att minnas, älskar minnen, samtidigt som jag inte vill stanna i det som varit. Men nu har det alltså gått 11 år sedan den där natten på förlossningen. Alla som är föräldrar vet att det omöjligt kan gå l1 år helt utan konflikter eller tårar, alla som har barn vet att lika mycket glädje det ger, ger det i oro och prövningar också. Att vara mamma till Viking är inget undantag, lika mycket grått hår har jag fått i glädje.  

Just nu skulle jag vilja säga att det är en ganska jobbig ålder rent syskonmässigt, vi har tre killar som är 5 (snart6) ,8,11 år och där är det mycket gnabb mellan varven som tar kål på mitt humör, kanske blir det värre, fast jag hoppas såklart att det blir bättre. Det är svårt att jämföra hur det skulle varit i en "vanlig" familj, alltså en klassisk kärnfamilj, är det samma sak, mer eller mindre då barnen träffas jämt och inte som våra varannan vecka. Det har tom varit så jobbigt ibland att jag funderar på att vi måste byta vecka på barnen, så de inte träffas alla samma vecka, men det kanske vore att göra dem en björntjänst. Självklart hade jag velat ha mina barn hos mig jämt, slippa byta vecka överhuvudtaget, men nu är det som det är och jag vet att Viking har det jättebra även när han inte är oss mig, och det skulle jag aldrig ta ifrån dem. Att ta in att jag fortfarande är mamma på 100% fast den fysiska tiden är 50% tog lång tid att ta in. 

Viking, the one and only! 

När han låg i min mage sjöng jag "under my  Umberella" för honom (då viste jag inte att det var en han) 

Now that it's raining more than ever

Know that we'll still have each other

You can stand under my umbrella

You can stand under my umbrella, ella, ella, eh, eh, eh

så det är den låten jag fortfarane "hyllar" honom med, för mig betyder det att jag alltid har hans rygg, och att han kommer alltid kunna stå med mig, jag kommer skydda honom för evigt! 

När vi döpte Viking till just Viking så var det någon som sa till oss, " att ni vågade, ett sådant namn ställer ju lite krav, tänk om han blir liten och tanig",,,,mmmm vi tyckte att den risken är dels liten och dels var vi villiga att ta den! 

Viking kommer alltid vara grym i mina ögon och störst av alla, min första stora kärlek!