Ni anar inte!

Alltså jag har haft så mycket uppslag jag velat och tänkt  skriva om här, men sen har det bara inte blivit av, trist, ska bättra mig. Idag är jag lite berörd av Hanna Ekwalls bortgång, inte för jag kände henne eller hennes familj men ändå så ledsen över tragedin att en mamma, fru, kvinna i samma ålder som mig bara fick lämna livet nu, när det ska finnas så mycket kvar. Jag har oerhört svårt att förstå att en person bara från en sekund till en annan kan försvinna, svart, borta, lämnat. Hur en person som för bara några dagar sedan postade inlägg på instagram och nu aldrig mer. Jag får ont i magen samtligt känner jag tacksamhet för att få leva, lite till. Det är som jag väntar på att det där ska vara ”min tur snart”, vill kräkas bara jag tänker på att lämna mina barn så här små, eller någonsin för den delen, menjag hoppas  det ska kännas lite lättare med de tankarna när jag är 96, jag tänkte jag skulle bli minst det nämligen, kanske 100! 

Den här helgen har varit grym. I fredags var vi på middag på Convention center i Ronneby för prisutdelningen av Blekinges Turismpris 2020, som vi vann! Behöver jag säga att det var en härlig känsla, ett liter bevis på att jag måste göra något rätt. Och att Vi som gäng i Mörrum Är på helt rätt spår. Som en slump, eller inte, är det exakt 3 år sedan vi vann eko Turismpriset vid travel award galan Stockholm , som sagt något rätt gör vi!  Fått många hejarop och glada lyckönskningar, men med framgång kommer också missunnsamhet och avundsjuka tyvärr, det kan jag numera ta och hantera men det är trist.