För tonåring.....

 Viking är inne i någon före tonårsfas om det nu finns någon sådan, humöret går upp och ner, mest ner tycker jag. Inget jag gör duger, allt jag gör är pinsamt, jag får inte prata med alla (som jag har ticks på att jag bara måste) jag ska helst parkera långt ifrån skolan, veta exakt vad han menar, inte hämta för tidigt från fritids och hålla hundvalpen så långt ifrån honom som möjligt - pust! Vad hände med lilla Viking ? som alltid var snäll och beskyddande mot sin mamma? 

Ibland är jag lite orolig för Viking och hur det ska gå när han nu växer upp, hans humör kan skifta från vitt till svart på liten stund för småsaker. Han tycker själv att allt går emot honom och att inget någonsin blir som han vill! tyckte man så när man själva var 10 ? Ska inte allt bara vara roligt och kännas lätt? Om han redan börjar bli tonåring kanske han kommer ur det snabbare eller inte får det så jobbigt med riktiga tonåren sen, jag kan ju inbilla mig detta.  

Vad som krockar är att jag är ganska känslig för stämningar och vill gärna att allt ska vara så harmoniskt det bara går, speciellt på morgonen, om Då någon, just nu enbart Viking är sur som ättika för något litet så blir min dag kass, jag vänder ut och in på vad jag kan göra för att förhindra detta i stället för inte låta det påverka mitt sinnelag. 

Min egen lilla teori är att han spelar ut alla känslor mot mig,  han är jättesnäll i skolan om jag fått rätt info från lärarna och hemma hos sin pappa tjurar han aldrig, det är alltså jag som får det. Hiskelig tur att han inte skulle få för sig att gå in och läsa här, då hade han blivit riktigt tokig på mig ; ) 

Han växer för fort! Stanna tiden nu tack!