Från Fridafors till Manhattan

Höst! jag älskar höst. färgerna, temperaturen, luften, ljusen, dofterna, kanellbullar, paj, skördetider, äpplen, högtiderna som är på G, Haloween och allt som har med jul att göra! Undrar om det altid varit så? Att jag tycker om höst alltså! Jag minns inte, kan varit sommaren som varit favoriten när jag var liten. Känns som om sommaren är favoriten för alla barn, naturligtvis till störst del för att just ha sommarlov, kunna bada, cykla och vara kompisar nästan när som. Jag tycker det är synd att jag inte minns mer från när jag var liten. Jag kom att tänka på det extra nu när min bror fyllt 40. tänk 40 år! jag borde minnas 30 av hans 40 år, och det gör jag säkert om man börjar plocka fram minnen. Samtidigt hae vi inte social medier när vi var mindre och med det menar jag att våra liv är inte dokumenterade som dagens barn, med insta storie från dagen de föds. Tänk va framtidens barn har med sig, de kan kolla sina föräldrars facebook och få en recap av sitt liv. När vi var små åkte kameran enbart fram vid högtidliga tillfällen och man visste inte om kortet blev bra eller äns av förren man fick tillbaka framkallningarna. Jag fick min första mobil när jag gick i gymnasiet och facebook skaffade jag på College 2004. Jag klarade alltså halva mitt liv utan en app som jag nu kollar det första och sista jag gör på dagen - sjukt eller utvecklande ? 

Bilden nedan är tagen i köket i Fridafors, kan jag vara 4 år och Henrik 6?  denna tiden minns jag inte så mycket ifrån. bråkade vi mycket, lekte vi tillsammans, hade vi kompisar som vi lekte med redan då? mamma minns säkert, jag får fråga helt enkelt.  

Tillbaka till att min bror fyllt 40 Varför firar vi extra när någon fyller jämt? Jag tycker vi generellt firar saker för lite och för sällan i Sverige, och just det här med jämna födelsedagar är en gåta! Jag kanske skulle fira lite extra nästa år när jag fyller 39, för att leva som jag lär!  Klart jag förstår att det r enkelt att fira jämna födelsedagar, men jag menar bara att egentligen borde vi fira livet varje år, fantastiskt att vi fick ett år till! Inget är självklart och jag vill inte vänta med den där stora 50 års festen, tänk om den dagen inte kommer eller om jag av någon anledning inte kan fira som jag tänkt mig. Sen kan man å andra sidan inte springa runt och tro att det ska hända saker, jag siktar helt klart på att bli 100 år, men ingen vet ju, det är de enda konstanta vi har i livet, att det tar slut men ingen vet när.  

Jag är grymt inspirerad av min äldre bror, han är i sitt livs form just nu, hur coolt är inte det. Jag har inte det pannbenen att träna så pass, jag tycker det är behagligt att inte ha några krav eller press på något jag gör just nu. Eller nu ljug jag, jag har höga krav på mig själv i många delar av livet men just när det gäller träning har jag förlikat mig med att aldrig bli världsmästare på något. 

Om jag var 4 på bilden ovan så är det 28 år mellan bilden nedan. Nedan är inte tagen i köket i Fridafors utan bilden är tagen i Meat packing district, Manhattan, New York, utanför restaurangen Buddakan där vi åt vår bröllopsmiddag - MAGISKT! (och jepp bakom är VÅR hummer limmo!)