Castorama - inte bättre förr !!
I helgen gick Kyrkhults sk Castorama av stapeln, en kär tradition som för mig är lika viktig som oviktig. Den är viktig för mig ur ett emotionellt och traditionsenlig perspektiv och oviktig ur ett resultat och tävlings perspektiv.
Vi startar kl 10 med kula, lite kyligt då första grenen är i skugga, men skönt att vara igång. 4 kast och 17 minuter senare är vi klara med kulan! 5 personer och ytterligare 5 som åskådare och funktionärer gör att det går snabbt och smidigt, ibland lite för fort, 3 deltagare till hade varit perfekt! Spjut, diskus och sist slägga är ordningen på nästkommande grenar. Smörgåstårta vi åt var från kronolaxen i Mörrum och bland den godaste jag ätigt.
Jag brukar ha med mig de gamla resultaten för skoj skull, fast jag vet inte om det är så skoj. Jag blir lite chockad över att jag faktiskt i vissa grenar är lika bra nu som för 18 år sedan i min värld tränar jag ju nästan inget nu jämfört med då. Men min vän Linda som är klok som en bok tillrättavisade mig där på ett sätt jag aldrig tänkt på innan, hon sa ”tänk va mycket du gör nu som du inte gjorde då” som gör dig starkare än vad du var då! Det är ju så sant! På femtiden hade jag bara mig själv att ha koll på, man var ganska lat och bortskämd mot hur man har det nu. Sedan barnen kom, och extra barn på det är tiden jag sitter ner förpassad till när jag jobbar. Här hemma ska jag vara glad om jag får 10 min innan någon vill ha något av mig.
Idag var det så, vi har hållt igång hela dagen. Vi startade med friåkning i ishallen, där träffade vi på William som följde med oss hem. Sedan direkt iväg för fiske och svampplockning. Ett av två Barn druttade i vattnet och fick sitta i bilen i stället för fiska och springa i skogen. Vidare på söndagsfika hos Andreas farmor, där vi även lämnade kvar den svamp vi hittat, delad glädje är dubbel glädje. När vi fått i oss kaffe och hembakat var energin på topp så väl hemma blev det trädgårdsbestyr och förådsrensning fram till att maten skulle lagas, sen handling, tvätt och nattning Av barn. ja så här håller det på och skulle jag under tiden kanske få ner rumpan på soffan så kan jag ge mig tusan på att någon ropar ”MAMMA” eller ”IDA”..... då har jag ändå inte Viking här idag.
Så jag fattr vad Linda menar med att det ärnklartvatt jag är lika stark nu som då, eller nej jag är starkare bara teknikträning som fatta så kunde jag vara på elitnivå igen. (Den tiden grabbar dock inte)
Kommentarer
Skicka en kommentar