Vabbuari is here

Igår gick jag och lade mig när Zeke skulle sova vid 19;30, var så trött att jag somnade innan jag la huvudet på kudden, ok inte riktigt men nästan så var det. Vet faktiskt inte hur vi ska få bukt med Zekes behov av närhet när han sover, från kl 2 -5 vaknar han konstant och måste "känna" att jag är där, helst hålla i mitt hår, behöver knappast skriva att vi sover båda dålig eller alla tre för Zeke kan ju heller inte få någon djupsömn. Pricken över i var att Andreas väckte mig kl 2 i natt med "Viking har just spytt ner hela rummet", upp med alla sängkläder, torka golv, torka unge, trösta,  få alla att somna! Det enda jag kunde tänka på sen var "hur ska jag lösa morgondagen??" Sjukt va? Jag hade ett möte och det var med min egen chef och jag hade sett fram emot detta länge, jag vände på alla möjligheter innan jag skickade och bad om ursäkt för att jag inte kommer kunna närvara, jag mådde nästan dåligt, jag avskyr att avboka och ställa in. Självklar var det inga problem och jag fick full förståelse, blev nästan rörd och glad naturligtvis för att även min ledning har förståelse för att det sker saker man inte kan hjälpa i livet, härligt! 

Han är helt utslagen den stora killen. Jag har fått mycket gjort ändå, det är mycket jag kan sköta via datorn.