Tränat mig till New York!

Idag har det varit vilodag för min del, istället har faktiskt maken varit ute på en tur, faktiskt skriver jag för han inte rört sig på va 5 månader. Andreas klämde ur sig "kanske ska jag springa idag " - ja gör det sa jag, sen ska han först hitta ca hundra anledningar för att inte springa, alltifrån: för kallt: hittar inte kläderna till att det är mörkt ute och när jag väl fått ut honom så joggar han nätta 1,3 mil!!?! Jag kämpar varje vecka och är glad jag får till 1,5 mil på EN vecka, nästan så jag blir knäckt och vill lägga skorna på hyllan. MEN jag unnar honom detta, och inser att vi är olika byggda, jag är inte gjord för långdistans men gör det ändå då det gör under för psyket, fanns en anledning för att släggkastning blev min grej i mina yngre glans dagar.

Min bror var långdistansare, (toppen i Sverige på sin tid) min pappa var sprinter (100m och 110 m häck) och mamma höll på med gymnastik, alla var atletiska och smidiga utom jag, men jag var inte deppig för det, jag hade bara inte fysik för att springa snabbt eller långt, men jag kunde kasta saker och det har tagit mig långt i livet. Slägga och diskus är mina grener, Nix inget lagspel här inte! Det var först när jag kom till USA som det blev viktigt att vara en lagspelare även i friidrott, mer om det en annan dag. Om USA, New York och College skulle jag kunna skriva en bok, det var tider det, så tacksam för jag fick chansen, eller fick och fick det var minsan hårt slit och mycket, mycket jobb för att ta mig dit. 

Om jag tänker på det så måste det varit mycket för mina föräldrar " jag tänker flytta till USA" -jaha!! " Ja så jag behöver åka till Malmö för SAT TEST, Stockholm för Visa och så måste jag kunna bevisa att jag har pengar på banken, så de kunde skicka hem mig om jag dog! (Vilket jag naturligtvis inte hade) ja ha då fixar vi väl det då, eller jag fixade och de körde mig hit & dit, jisses vad jag haft det bra! 

Hoppas någon av barnen tycker om att springa, tindra har talang för det och har cyklat med mig när jag joggat, men inget hon tycker är jättekul (ännu) killarna är lite upp och ner med intresset, de vill mycket men tröttnar efter 200 meter och Bill gå hem. 

Om jag hinner ska jag jogga i morgon, inte 1,3 mil men kanske 7-8 km, återkommer om detta. 

Om jag vågar vill säga, lämpligt nog var det på tv om alla överfall som sker i löarspåret nu i kväll, SJUKT att inte få känna sig trygg ute på en tur i naturen, helgalet om du frågar mig. Har man löparvän så är det nog tryggare, men jag joggar 99% själv och gillar ju det, men det är inte värt det om jag inte är trygg.