Tänk att få vara med om allt detta

Denna helg tror jag går till historien, och då manar jag inget som har med valet att göra alls. det är en rysare vi får utvärdera senare ikväll och närmsta tiden.  Logistik och inställning har stått högst upp på to do listan för att klara av denna helgen. Just det där med inställningen är fascinerande,  det är verkligen den som avgör allt. Jag brottas med mina egna tankar och slängs hit och dit i positiva och negativa tongångar i mitt eget huvud efter en helg som denna, det är mänskligt men linjerna är hårfina mellan dem, och det är just inställningen som pushar åt ett eller ett annat håll.  

Jag har jobbat med Sensommarkvällarna på Ytterön både fredag och lördag (vet ni inte vad det är får du googla) Om man inte jobbar med upplevelser som event , tror jag det är svårt att sätta sig in i vad det innebär både för med kropp och knopp. Jag vill gärna stanna i tankarna att det är fantastisk att fortfarande kan bidra rent operativt och njuta av allt fint jag får vara med. Jag är tacksam för en kropp som klara 60 000 steg och 24 h på två dagar, alla härliga människor jag mött och lärdomar vi tagit. Jag är tacksam för vad helger som dessa gör för att bidra med vår geografiska utveckling, för branschen generellt med skärgården i synnerhet. Att fler få uppleva skärgården. Att fler får uppleva musiken och gemenskapens kraft. Att så många jobbtillfällen skapats och vi får vara med och lägga en grund för både deras framtid men också livssyn. Jag är tacksam för alla som kom och upplevde med oss, som gör det möjligt för oss att driva ett företag som både skapar magiska upplevelser och  har fina anställda med visioner som kan och får bli verklighet. 

Nu blev det att jag ovan beskrev jobbet, som att det var det vilketvar det primära i helgen, och det är en av mina avvägning i huvudet, är det det som alltid går först? och är det så fel i så fall? Var det värt det? Vi har haft en helg med alla barnen i närheten och alla barnen hade olika agendor. Tindra deltog i en hopptävling igår i inte mindre än 4 klasser med 2 hästar, helt ljuvligt att se, det gjorde det så bra och det är en härligt stämning på hästtävlingar, inte mindre än 4 hästar fick jag hålla och klappa lite på. Det var viktigt för både mig och Andreas att vara med och få se henne hoppa. Hon är så dedikerad i det hon gör, vilket ger resultat då hon vann en och kom trea i en klass. Samtidigt hade Zeke hockeycup, William kalas och Viking hela sin dag planerad med kompisar. Vi fick dela upp oss, lösa vissa saker och bara "köra på enligt plan". Jag har inte hunnit träna, inte sovit mina timmar, inte ätit bra, inte hunnit med hus och hem! I mina positiva tankar så hann jag med det vi planerad och känner en lite lycka inför det när jag kör mot mitt jobb på eftermiddagen, en erofori över att få vara med och få vara med om allt kul. I mina negativa tankar funderar jag på om det är värt att missa de få stunderna med familjen som vi får med varandra, om stressen är värt det? Kommer karma primera eller slå ner mig. Eller om mina tankar hinner före. 

 Jag tror på eget agerande ska tilläggas, jag tror inte på slumpen eller "det som sker, det sker", varpå åter igen det handlar om inställningen. 

Jag skulle ändå vilja säga att jag är uppväxt från en positiv syn, att allt går och det finns bara lösningar. 

En sak som blir klarare när man är hemifrån,  som på Gotland i veckan, är att det blir så mycket klarare vad jag verkligen tycker om. Att få en dag för mig själv,  strosa, shoppa, äta, jogga, tänka, skriva, läsa är ljuvligt, som balsam. 

Jag har märkt att min hjärna, hjärta och magkänsla behöver få utrymme, behöver få luft ibland. Jag vill inbilla mig att jag mår som bäst när jag bara kör på, när 100% av tiden är planerad, men inser att det inte är sant alls.   

Saker jag älskar: Restauranger och Cafér,  inte bara det att jag älskar mat, fika och god dryck i alla former, jag älskar också att vara "bakom" i köket, se hur disken ser ut, kassasystemet,  personalrummet hur personalen ter sig. Älskar bokhandel, doften och stämningen i en bokhandel är ljuvlig, då är jag ändå inte en bokmal, men älskar känslan av att köpa en ny bok. Älskar gränder och fina portar, inte för jag har något intresse alls i byggnadsvård, eller materialet, utan för de är vackra och mystiska. 

Jag älskar att träna. 

Jag älskar snälla och peppande människor, jag älskar folk som säger "ja, jag löser det" eller "självklart" eller "inga problem" "fixar" , ja ni fattar. Älskar folk som inte har ett gnälligt uttryck, som inte har ett problem för varje lösning.  

Älskar min familj och den kraften de ger mig! 

på det stora hela älskar jag mitt liv och det vi skapat och skapar! Summan av ovan är nog just det, jag är tacksam för att få vara med, att få frågor om att vara med att kunna vara med, att få vara frisk, att alla mina nära och kära är någorlunda friska. 

Jag bytte runrik på detta inlägg nu, från "var det värt det" till Tänk att få vara med om allt detta", det är så jag väljer att se det, det är så jag kokar ner det. Viktig skillnad! Är glaset halv tomt eller halv fullt?