Murphys lag:

 Man ska aldrig jinxa, att jag aldrig lär mig! Strax efter att jag skrev gårdagens inlägg,hur bra dagen varit,  så blev min värld katastrof, mest  i mitt huvud! Jag gjorde ett misstag, tog ETT felaktigt beslut som jag har haft ångest för sedan dess! Det var längesedan jag mått så här dåligt psykiskt! Säkert 10 år sedan, att jag inte lär mig! Att jag inte lär mig lita på mig själv, att jag inte litar på magkänslan, att jag bara blint litar på andra. Det fick stå mig dyrt mentalt i ett helt dygn, jättejobbigt att bära alla dessa tunga tankar, tankar om mitt val, felaktigt val, som gjort att jag satt andra i en extremt dålig sitts! Fy! Var tvungen att jogga en lång, superlång runda idag, dels för att rensa huvudet och i min bok också dels straffa mig själv för att jag var så korkad! Ni hör ju hur det låter, men japp så krasst och illa var det idag! Tänk att mörka moln och ett felbeslut kan vända upp och ner på mig mentalt sådär! Mina barn märker direkt, de har ärv en del av mina sinnen för att känna av stämningar och också ogilla när inte allt står rätt ditt (det är jag stolt över)  Viking var med orolig, men jag försäkrade honom att allt är på mig, allt är mitt fel i detta "ärende", han släppte det hyfsat. Zeke klappade mig på huvudet och sa "ingen fara mamma, sov på det, så bli det bättre", fint ändå. Jag kan inte minnas att jag har sagt så till honom, "sov på det", så det var extra fint att han sa så till mig. Fint att de känner av när jag inte är i mitt normala läge, fint att de oroar sig, fint att de vill hjälpa, de är fina! Så tacksam för det! 

Idag gick huset från 7 inneboende ner till 3 bara sådär, det är liksom skönt när alla är samlade, lite som en flock, men då det inte är vår vardag länge blir det såklart också massor med upp passning, lite som ett Bed & Breakfast, med Andreas stora frukostbuffé på morgonen, kalas, grillning, vänner, hundar och bara tid att slappa, men absolut, också mycket disk, handlande och uppassande. Nu är det ner till "normal läge" igen. Sen kommer ett nytt normal läge när det är bara jag och Zeke några dagar i veckorna.   

Mitt liv går fortfarande för mycket ut på uppgifter, listor har jag dock slutat med, jag gör knappt checklistor längre, men jag går ständigt på "ska bara", "detta måste bli gjort" och så vidare, och i mitt huvud är det på blodigt allvar. Jag börjar bli bättre på att leva i nuet, jag börjar bli tacksam för livet och de små sakerna, jag är mer närvarande. Är jag mer positiv, jag känner mig inte som det, men vill komma tillbaka till det. Jag ska bli bättre på att välja mina tankar. Jag vill inte hamna i sådana spår som jag haft sista dygnet och beskriver i första tycket här, kan inte låta de tankarna ta över hela mig. De tiden i mitt liv är förbi, det har jag lovat att lämna bakom mig, trodde jag! 

Att en olycka sällan kommer ensam är ett talesätt som jag också kan applicera i mitt liv, lätt! Men om vi tänker på det handlar givetvis också om att man väljer sina tankat att om du redan är i mindset där saker går åt skogen, så gör det garanterat det, liksom Murphys lag: Om någonting kan gå fel, kommer det att gå fel".  

Välj glada tankar 

Här har vi en som alltid tänker positivt: Loke