Hittar inte mig själv!

Jag har inte hittat mig själv denna veckan. Jag har inte hittat motivationen, hittar inte flowet, ingen gnista, ingen vilja, mest mörka tankar! Jepp jag har dessa dagar också! Jag hatar dem, hatar att jag inte kan sova, små saker som stör mig, hatar att inte vara glad, hatar att inte se det positiva i det lilla, som jag brukar. När man är en högenergifungerande (är det ett ord?) människa så blir fallet extra långt de dagar deppet kommer.  

Jag är överväldigad över responsen jag fick på mitt inlägg på instagram om att jag inte kände igen mig själv och inte var på topp. Jag fick massor med pm och medlande men även samtal, så fint! Fina kollegor som ringde och undrade om de kunde göra något, sa fina saker och bara var allmänt fina! Det hjälper mig inte där och då och vänder inte mina tankar med det värmer mitt hjärta. Jag tycker alltid att fler borde våga fråga och nå ut till andra, jag tror på riktigt att vi kan rädda varandra och kanske på så sätt också rädda någon som kanske har de mörkaste av tankar. Tänk att rädda någons liv, bara genom ord och handling, fint! 

Jag vet inte säkert vad det kan vara som gör att jag inte mådde ok denna veckan,  troligtvis PMS eller liknande. Att vara kvinna är ju en förbannelse i den bemärkelsen, att vi inte alltid kan styra över våra känslor, vi får bara lära oss hantera dem och när vi väl har gjort det så hamnar vi säker i klimakteriet som säker sätter allt i rubbing, tänk om det är det som är på G för mig redan? Jag vet intellektuellt sett att jag inte har några som helst anledningar att vara deppig, jag har allt och mer än jag någonsin kunde önskat mig i livet redan, och skäms nästan för att vara deppig, jag har som sagt ingen anledning och min känsla är att jag inte har rätt att vara låg heller.     

Jag mår som bäst när jag har mycket att göra, då jag får känna mig behövd och uträttar saker på löpande band, det älskar jag. På vissa sätt är jag bortskämd och som ett barn som inte tål att ha tråkigt. Jag vill ha rock n roll hela tiden och vill må topp (vem vill inte det!)  

Igår såg jag en film med en vän, en sorglig film där jag fick mig en tankeställare kring det jag just skrev ovan, "vem är jag att klaga", "vem är jag att må dålig"! Finns så mycket fint i livet, just här och nu och så mycket att vara tacksam för. 

Idag har varit en helt ljuvlig dag, fint väder, löpning, pyssel, familj, bortskämd av min man till max med frukost, sovmorgon, brasa och shopping. Stora sonen är iväg på det han tycker är roligast, han jaga och han gör mig stolt varje dag, det gör även min minsta son Zeke, han har varit extra modig i veckan. 

Det bästa mot hjärnspöken är verkligen löpning, för mig alltså. Jag har ändå haft en fin träningsvecka med 3 pass på crossfiten, men det vänder inte hjärnan, det gör däremot löpningen, det ger mig tid att tänka, och tid att "reda ut" de tankar som kommer, jag lyssnar också alltid på poddar som gör att jag får andra tankar och perspektiv. Löpning ör alltså en bra terapi form, för mig.