I am back!

När jag startade denna bloggen för över 7 årsedan var det som en träningsdagbok menat enbart för mig själv, sen blev det mycket mer än så, dock kvarstår det att jag bara är sugen på att skriva när jag tränat. Att träna är den bästa terapin och varjegång jag gör det förstår jag inte att jag inte gör mer och oftare! Jag är som de flesta andra och hittar hundratals ursäkter för att int hinna träna, och jag är en riktig periodare. Idag har jag alltså joggat - 3 km i värmen var lagom!  

Det är mycket mer än bara träning jag vill dela med mig av, mycket tankar, som kommer fram speciellt när jag springer. Mitt problem med att dela med mig av mina tankar och funderingar är dock att det är få som förstår mig. Det är inte bara som jag hinnttar på utan jag har gång på gång fått detta bevisat för mig, på College sa min lärare "you are a complex thinker" ,,,,,,,  och på min IPU - en profil analys som utförs av proffs, står det också att det är inte säkert att andra hänger med i mina tankar och idéer och då tappar jag tålamodet snabbt och värderar också motparten därefter ,,,,mmmm så är det! Och jag SÅ Är det, men ska jag behöva lida för att andra inte hänger med, men ta mig tusan om man inte skulle ta och gasa på ännu mer bara! Det är inte så att det inte finns en själ som förstår mig, jag har många fina ämminskor runtomkring mig som förvisso kanske inte alltid förstår men som totalt accepterar att jag är som jag är. 

Just nu sitter jag ute, kl är efter 22, men jag har ljus från ytterbelysningen musik från holjemarknad, en egen prosecco och så fuskar jag med nutella. Det är så härligt att sitta ute att jag nästan önskar jag var rökare så jag normalt upplevde detta varje dag, men det hade ju varit förrödande för konditionen -nej nutella o vin är inte optimalt det heller men jag är vuxen o gör som jag vill - slut på den diskutionen.

I veckan var jag och ett gäng kollegor och sprang vårruset i Växjö, en gamal tradition för mig men med nya kollegor - en helt underbar kväll måste jag säga. Solen sken vi träffade nya bekantskaper och fördjupade gamla, få träffas utanför yrkesrollen är viktigt emellanåt. 

Jag sa när 2018 började att jag ville ha ett konfliktfritt år, att 2018 skulle blir det året jag håller tyst, inte säger vad jag tycker för att helt enkelt undvika jobbiga konflikter, detta är inte jobb reallaterat utan helt privat alltså, utanför betald tid. Jag har faktiskt inte haft några större konflikter än i år, jo en eller ok två men den ena räknas inte då motparten enbart fört en strid mot mig med hjälp av myndigheter, funkade inte kan jag säga! Och den andra, ja den konflikten går inte änn att beskriva, men jag skulle aldrig, aldrig inte kunna säga vad jag tycker dill denna man, att alla andra mesar med och fjäskar får mig att tappa tron på mänskligheten. Men visst livet är ju behagligare om man mesar med, men är det ett behagligt liv vi är efter ? Inte jag, behagligt duger inte, vi ska ständigt sträva efter perfektion! Vad det innebär är olika för alla och olika från dag till dag, tillfälle för tillfälle men sträva alltid -