Covid och egen potatis

Jag har varit utslagen i några dagar, covid hittade mig - igen! Jag var helt utslagen i onsdags kväll och hela torsdagen, kunde inte göra något alls, mådde kass!  I fredags kunde jag gå upp, duscha, äta lite, ni vet sådant man annars bara gör som blir ett helt projekt när man är sjuk. Idag lördag, är jag ute, det är fint väder, rastlös, försökte fixa lite i trädgården, innan min man kom och skällde på mig "du måste vila, du får inte få förhöjd puls, då blir du aldrig friskt!" Skitsvårt att inte göra något. Minsta lilla energi som kommer in i kroppen så vill jag bara använda den direkt för att: plocka ogräs, plocka äpple, klippa gräset, tvätta, städa, plocka, ni vet sådant man inte vill komma efter med heller med som heller inte spelar någon roll för någon annan om det inte görs. 

En annan sak med att vara sjuk är att alla tar naturligt avstånd ifrån mig, tom Zeke ville undvika vara i samma rum som mig, han vill inte bli smittad! Vilket är ovant eftersom mina barn knappt klippt navelsträningen, jag får och ska alltid vara med på allt. Jag sticker inte under stolen med att det också är skönt att se att vardagen faktiskt löser sig utan mig också, om de bara vill så funkar det ju! Tack och lov så har Anderas varit i Sverige och hemma just de dagarna jag vart dålig och ja, fixat vardagen. Det är väldigt ovant för mig att saker i vår vardag blir fixad utan att jag fixar dem, som sagt skönt att se att de kan lösa saker utan mig. Alla kommer till och från skolan, aktiviteter, Loke blir rastad, maten blir lagad, tvätten blir tvättad, magi!  

Idag när jag hade lite energi så plockade jag upp våra första odlade potatisar i detta huset, superfina. Tänk att en så enkel sak kan göra mig så glad, våra egna potatisar, vilken lyx att bara gå ut och plocka. Jag trodde ju detsamma om mina Dahliaplantor som jag varit så mallig för att jag planterat i år. Min plantor växter och jag kunde skörda de första blommorna efter vi kom hem från Bulgarien, men sen tog det stopp, det kom liksom inte mer blommor, så där måste jag ha gjort något fel. Likaså skedde med mina luktärter, tror det blev max 5 blommor vilket är att se som ett misslyckade där också. Luktärter är en klar favorit hos mig, de doftar min födelsedag, de doftar augusti. I år blev det alltså inga, siktar på revansch nästa år. Mina tomater mår för övrigt inte så bra heller, men det verkar ändå blir några stycken som snart är redo att skördas. Ska jag vara ärlig så är väl detta lite typisk Ida odling, jag får ett ryck på våren/ försommaren att nu jäklar ska vi plantera och odla," hur svårt kan det vara?! Och så hafsar jag ihop något som jag sen inte orkar hålla ut att sköta ordentligt, eller rättare sagt är helt ointresserad av att ta reda på närmare hur jag ska sköta det och sen göra det, då 100 andra saker har påkallat min uppmärksamhet där emellan. Sen står jag där och undrar "vad gick fel i år ?"  Kanske kan jag någon gång nörda ner mig i en grej, eller några få, som jag genuint faktiskt håller i, kanske - den som lever får se! Men mina potatisar är jag glad för, de ser perfekta ut, kanske smakar skit, vad vet jag?  

Om potatisen inte skulle smaka gott så gör det mig inget, jag har just nu noll doft och smaksinne så det kvittar mig,  jag känner bara konsistenser och upplevda smakminnen. Det är lite läskigt faktisk, hoppas innerligt att det kommer tillbaka, man har ju läst om de som tappat bort dessa sinnen i Covid och att det tagit lång tid att få tillbaka, att man till och med får träna tillbaka den. vi får se på den punkter också, huvudsaken är att jag blir bättre och bättre varje dag och snart kan återgå till jobb, normalt vardagsliv och träning igen. Att komma igång och träna kommer bli tufft känner jag, jag får puls av att gå i en trappa, svettas som jag sprungit maraton av att dammsuga (ja jag hann dammsuga ovanvåningen innan Andreas hann stoppa mig) Det blir som att börja om, igen, som så många gånger förut. 

Njut av hösten ni som är friska, gå ut och plocka svamp, andas den häriga friska luften som är just nu, snart kan vi också njuta av färgomslaget, när löven blir härligt röda och gula. Jag vet att vissa vill tro att sommaren fortfarande är här, men så är det inte, den är slut nu, nu är hösten här, så det så! Jag hoppas få till några dagars jakt i höst också. men först vill jag bara bli frisk!