Och så händer det igen!

Har varit soffläge för mig i 2 dagar nu, min kropp sa STOPP! Min kropp sa att nu får den där inre stressen som i sin tur framkallat inflammation vila, vare sig du vill det eller inte. Efter jobbet i måndags ´kom jag hem, la mig på soffan kl 17:00 och sov till 12:00 dagenefter, där mellan frossade, var varm, kräktes och hade ont. Jag fick penicillin för inflammationen men mådde och mår illa av den, olustig känsla, massor med  dålig combo just nu! Och fr att krydda till det hela har jag ingen bil, den är inne för lagning då jag körde på det enda lilla hindret som finns på vår tomt = flaggstången, jo jag körde in i vår egen flaggstång! Där rök 3000 sek (självrisken). Tur i oturen är Andreas hemma denna veckan och kan hjälpa till mer än vanligt, då det är barnvecka och med det träningar: måndag tisdag, onsdag, torsdag och fredag, och så tävling på Söndag! Jo och så har jag själv SM i helgen, en tävling jag sett fram emot länge, och faktiskt tränat (om än lite) för. Nu är mitt deltagande där ovisst ska jag säga. Jag vill gärna tävla, men jag är inte med om jag inte kan prestera någorlunda normalt, så enkelt är det, och det låter kanske fånig och som jag har hybris, men min målbild är att stå där med medaljer annars får det va! Kruxet med just detta SM är att det är 3h enkelresa i körning som jag inte är så glad för, men kanske, kanske, vi får se! Längtar ju efter mina kasta kompisar, de nördar som är som jag. Det är få sammanhang jag passar in, men ibland hittar jag ett uns av likasinnade, i diverse sammanhang, friidrott, jakt, barnen, inredning, jobb, hotell nördar, båtar, kläder, hundar, skog, mat.  

Inser att jag låter gnällig, det får man vara nr man är sjuk! Det finns såklart massor med solsken i mitt liv, det mesta är ljust, alla andra är friska, vilket är min största glädje. Zeke gör framsteg i nya skolan, Viking mognar och är en fantastisk ung man, där jag försöker ta tillvara på tiden, ni med tonåringar vet - de är snabbt borta! Det går bra för min man, hans karriär rullar på som tåget, jag är en uns avundsjuk men inte missunnsam, han har jobbat för varje millimiter i sin karriör helt själv, grymt stolt över honom. Om alla hade enbart några procent av hans driv så hade det gått bra för välden! 

 

Det är ett väldigt speciellt år i år, både min och min mans bror har fått barn, så 2024 är här för att minnas och stanna, 25 Januari och 24 Februari har fått nya betydelser, jag har blivit faster för första gången i mitt liv och Andreas har blivit farbror för 3dje gången, Våra barn har fått kusiner, Zeke är inte längre minst i släkten. Min mamma och pappa har blivit farmor och farfar, ja hur coolt! Båda bebisarna mår bra, föräldrarna mår bra, en tjej och en kille.  Hade det varit upp till mig hade jag kunnat kört inom om passat fasters bebis varje dag, men det hade inte uppskattats av hans föräldrar så jag låter bli. Jag är en människa som älskar att bara dyka upp, utan att ringa innan, men man gör ju inte så nu för tiden, mitt sätt passar inte de flesta så jag låter bli. Det finns vissa få utvalda som får stå ut med att jag/vi bara poppar upp. Så var det ju förr, det var bara att dyka upp, men nix, inte numera, inte änn hos de närmsta kan man göra det - sorglig utveckling.