Min efterträdare.
Det är ett oerhört intresse för min nuvarande tjänst, många som ska söka (säger de) och då kan jag ju välja att tolka hur jag ska se på det. Jag kan antingen fundera på om det är många som tycker jag har gjort ett uselt jobb och nu vill se vad de kan göra, att det tänker "nej nu får det hända saker, bäst jag gör det själv"!
Självklart ar jag redan viftat bort den tanken, dels eftersom alla säger tvärt om, vilket bra jobb de tycker jag gjort, och människor ljuger inte (det är min grund inställning och måste då vara sant!) och att de blivit inspirerade. Jag har alltså gett en så bra bild utåt av mitt jobb att alla vill ha det, ja så måste det vara. Och jag erkänner det har hela tiden varit min mening, att ge en bra bild av min vardag. Den är absolut inte överdriven eller vinklad, tvärt om har jag fått hålla igen ibland så inte folk ska tro att jag skryter.
Jag har fått så fina lovord efter jag annonserade min uppsägning, vilket såklart värmer oerhört och stärker inför framtiden. Men det är också lite sorgligt att det är så det fungerar, att man får höra bra saker när man ska byta, samma som i övriga livet för alla. När en person gått bort säger vi bara bra saker om Hen, vi ger en person blommor för en livstid på begravningen, det är så dags då! kan vi inte bara vara lite mer givmilda med beröm och positivitet här och nu, medans vi är i livet liksom. Som på ett jobb, ge varandra uppskattning, säg till varandra när Ni upplever någon gör något bra, om det så bara är en god kopp kaffe, en tömd papperskorg, ett uppdaterat avtal eller en beställd service - se det lilla istället för det dåliga.
Märks det att jag tror på positiv förstärkning? Och då menar jag inte bara i hundträning utan i människors samspel. Jag tror inte på bestraffning och gap o skrik, tvärt om, avskyr det. Här är vi olika, speciellt i ledarroller och hur vi uppfattar ledarrollen. Många är vana vid "old style", peka med hela handen, diktatur, inte människors egna drivkraft eller viljan att göra rätt.
Nu svävade jag iväg, igen, åter till min tjänst och dess sökande. Som sagt, många som söker och jag hoppas på att det ska bli fler. Jag vill verkligen hitta någon som är bättre än mig, någon som jag tror kommer göra ett bättre jobb. Det är behagligt att inte vara "med i tävlingen", jag har redan vunnit en gång, det var JAG som fick tjänsten 2017 och jag som valt att styra min framtid åt ett annat håll, mitt val, nu ska jag vara med och ge någon annan chansen, känns genuint bra! Att hela tiden sträva efter att anställa människor med andra kompetenser och fördelar än mig själv och på så vis få ännu bättre verksamhet och möjlighet för utveckling är ett måste tycker jag. Jag tycker också att man inte ska vara rädd att som chef bygga verksamheter där man själv blir överflödig, det där ska jag bli ännu bättre på i framtiden.
Hur som, det ska bli spännande att följa rekryteringen, om alla söker som säger de ska göra det, hur föredelningen ser ut och urvalsprocessen. och nej det är inte jag som beslutar naturligtvis. Jag ska inte anställa min efterträdare.
Kommentarer
Skicka en kommentar