8 Mars - Internationella kvinnodagen

Jag tycker generellt att alla dagar tillhöra alla! Givetvis ska jämställdhet och lika villkor vara självklart i vårt samhälle, för mig är det så! Men vi lever i en tid där tom punchrullen har en egen dag, så varför inte det göra det bästa av det och belysa dessa olika tillfällen, i positiv anda såklart, allt för att få fira lite extra,  

Självklart har jag fått höra "lilla flickan" uttrycket och fått uppleva min del av "me too" (jag har trotts allt jobbat i restaurangbranschen i flera år) men för mig har det handlat mycket om hur jag väljer att se på det. Jag ser stor skillnad på olika generationer och det där "gamla" börjar tack o lov försvinna, de gånger jag känt mig mest utsatt är av män som är 70-80 år och kvinnor i 40-50 års åldern, den sist nämnda kategorin är 100 gånger värre än den första. Varför är det så? missunnsamhet i kombination med osäkerhet på sig själva skulle jag tro.   

Jag kan verkligen i ärlighetens namn säga att jag har vuxit upp på samma villkor som min äldre bror, mina föräldrar har inte gjort skillnad och aldrig behandlat oss olika för vi är en kille och en tjej. Jag önskar att alla hade haft det så, jag hoppas mina, våra, dina barn också känner så. 

Jag har turen att ha många kvinnliga förebilder, många starka kvinnor har passerat genom mitt liv på ett eller ett annat sätt. Kvinnor som har hjälpt mig med både karriärsbyte, lyft och peppat genom åren helt utan egen vinning, mot dessa är jag evigt tacksamma, om jag blir hälften så framgångsrik som dem är jag nöjd. Men det behöver absolut inte bara vara framgång i yrkeslivet som räknas, jag har många fina förebilder som inte är chefer eller karriärs människor, dessa beundrar jag nästan mer. 

Jag har en mamma som är stabil som en oxe och klarar allt, hon ger kärlek till alla samtidigt som hon alltid låtit mig göra vad jag velat utan att döma (på gott och ont) Jag har aldrig haft några koppel, "mamma jag ska flytta till Växjö/ Ida-M 15 år" - ja ha va roligt, "nu ska jag flytta till Usa, börja på college, kommer bli kul" - "ja ha, det blir kanon det!  "nej nu har jag ångrat mig, jag flyttar hem igen" - Ja ha det går alla tiders det också..... och så har det fortsatt genom åren. Jag har flyttat ca 15 gånger under mitt snart 39 åriga liv, och då inte en enda gång innan 15 år, ett tag vet jag att mina föräldrar var trötta på att flytta runt mig och min bror, men de gjorde det och det blev "folk" av oss också. 

Min mormor och farmor var också riktiga klippor vad jag minns. Helt olika personligheter, mormor var en riktig, safta, sylta, 7-sorters kakor, alltid hemma mormor medan farmor hade skinnbyxor, vansinnigt stor hatt, reste och bjöd på grekisk sallad innan jag visste vad fetaost var. De var trygga kvinnor som jag önskar att jag kunde fått prata med nu i vuxen ålder, denna dagen är mest till Er, Ni har fått slita 100 gånger mer än mig, utan tanke på att livet kunde vara annorlunda. 

I morgon måste jag berätta om alla spännande samtal jag fått sedan jag sagt upp mig, helt otroligt, mobilen går varm, idag har jag pratat med 6 olika person som samtliga vill söka min nuvarande tjänst, ska berätta vad jag tycker om det i morgon. 

Idag får alla kvinnor en guldmedalj