Varför skriver jag?

Varför skriver jag ? Jag har alltid skrivit, mest som dagbok när vi varit på semestrar med familjen som liten (undrar om jag har dem kvar?). Sen har det gått en långt tid i livet när jag helst inte vilja skriva alls, mest på grund av min dyslexi. Igår när jag tog mig tid att gå tillbaka i bloggen blev det solklart varför jag skriver, det är ett helt fantastiskt sätt att minnas. Jag inser dock att jag måste bli bättre på att skriva vad jag/vi gör vad som händer och vad som sägs, inte bara mina takar och knepiga filosofiska idéer. Det är de små sakerna som är roliga att läsa, vad barnen sagt eller gjort, sådana saker hade jag ju aldrig kommit ihåg annars. Idag är det inte så svårt att skriva fast det inte alltid är så lätt att se om jag gör fel, stavar fel osv, det finns fina hjälpmedel. En annan sak är att jag skriver som en kratta med penna, där underlättar ju datorn enormt. 

En av de absolut svåraste sakerna med att skriva är att få ner i ord det hjärnan tänker, samt hålla ut! jag tröttnar fort och då tar jag genvägar och kanske inte beskriver lika detaljerat som jag tänker vilket gör det svårt att senare läsa ut det jag verkligen ville få fram. Detta inlägg kommer vara jätte trist att läsa om 4 år, så jag måste in med lite detajer för att minnas och för att få mening! 

Idag var en händelserik dag, min chef har sagt upp sig (det visste vi sedan innan) och fått en ny roll som VD för Visit Blekinge, Sveaskogs VD har slutat på stående fot idag, telefonerna har gått varma och tankarna är många kring detta. Allt blir bra tillslut och jag har fått en del saker presenterat för mig som jag gillar för framtiden - kul, mer om det när det blir mer konkret.   

Jag har hämtat barnen med Loke dessa två dagar, vilket varit ett uppskattat inslag i mångas dag tror jag, fröknarna såg glada ut när bebis Loke tittade fram från min famn. Han skötte sig exemplariskt i bilen idag, härligt, träning ger färdighet.  Vi har även ett av barnen som hittar på lite bus var och varannan dag, så vid hämtning får man en rad förmaningar om dagens bravader. Jag beundrar pedagogerna, de har tålamod som inga andra. 

Lite dåligt med bilder just nu, jag ska bli bättre på det också, det stora problemet är att det går inte att blogga från telefonen och så måste jag maila de bilder jag vill ha till mig själ, spara dem och sen ladda upp dem här - ja ni hör ju, 2 steg för mycket för mig!