Allt blir bra

Jag tittar på Nyhetsmorgon nu på morgonen där de just pratade om psykisk ohälsa när den går så långt att personen väljer att avsluta sitt liv. Det var en ung kvinna, nu ensam, med 4 barn som öppenhjärtigt berättade om detta, hur deras liv från början kändes "för bra för att vara sann", och sen fick det avslutas på värsta tänkbara sätt. Varför blir det så? HUR kan det bli så, hur kan man göra så mot en annan människa? Jag har så många frågetecken efter jag sett inslaget. Jag blir även full av beundran för denna kvinnan som fått kämpa enormt, både under de sista åren för att hjälpa sin man, "han andades genom mina lungor"  men också hur man hittar modet och kraften att faktisk leva vidare. Hon uttryckte det väldigt väl, han tog sitt liv inte mitt! 

Jag har och är förskonad mot psykisk ohälsa i min direkta närhet (vad jag vet) men jag har på senare år märkt av det i nästa led, ganska många gånger faktisk, det är skrämmande hur vanligt det är. Alla säger att den psykiska ohälsan har ökat, men hur är det egentligen möjligt när vi lever i en tid som aldrig varit bättre? Vi har snart inga kvar som levt i krig, korruption, svält, pest eller fattigdom i Sverige. Visst finns det de som är hemlösa, lever i våld, har svåra sjukdomar och inte har det så bra ställt ekonomisk, men det är inte de vi ser tar sitt liv eller mår dåligt. De jag vet som har fått hjälp har utifrån sett allt, bara en puzzelbit som kanske inte är som det var tänkt. Eller är det just det att det är det vi inte ser som gror likt en svart massa som är det som ställer till det ? Hur kan vi tillåta det att ökat när vi som sagt aldrig levt i en bättre tid? Jag ska inte spekulera mer i det då jag inte vet, jag vet inte hur sjukvården fungerar för den typen av ohälsa, jag vet inte hur det är, vad det är som får det att sätt fart inom en människa. Men jag hoppas och önskar att alla vågar säga ifrån hur de mår, vara öppna när det kanske inte känns 100 inombords, kanske vi andra kan hjälpa! Jag vill också ha den tjänsten tillbaka, jag kanske också faller en dag, då vill jag någon lyssnar och plockar upp mig! 

Det värsta är när det drabbar barn, barn ska inte må dåligt, framförallt inte psykiskt. Barn ska leka och kanske bekymra sig om vad de ska få för middag eller i julklapp inte om de vill leva eller inte. Jag beundrar de som jobbar med detta - VARJEDAG! vilken hjälte insatts och vilken tyngd samtidigt.  

Nu blev det väldigt allvarligt här på morgonen, så är det (i min hjärna åtminstone) högt och lågt. Loke sov bra i natt, jag var uppe en gång vid 3,30 tiden för att gå ut och kissa, sen sov han igen till 6:30 tror jag. Zeke ville stiga upp kl 7 så då var det bara att hänga på. Mina sovmornar på helgerna fick jag offra nu med en liten bebis (valp) i huset, vilket är helt ok!  Småkillarna är just nu ute och åker pulka, jag bara älskar att det är snö, barnen kan helt plötsligt då roa sig själva lite.

Söndagar är grymma, gillar dem! så nu tar vi alla och njuter av att det är söndag oavsett om du går ut på vandring i 2 mil eller ligger på soffan hela dagen, allt är ok och allt kommer bli bra !