Var tog "hänget" vägen

Det finns många former av häng! Var mitt gäddhäng är, det vet jag, blir liksom inte av med det! Jag känner mig inte heller hängig, tvärtom, pigg som en mört (är de verkligen pigga förresten ?) Jag undrar var det allmänna hänget tog vägen`? Att hänga hemma hos någon annan eller att någon kommer och hänger hos oss. Nuförtiden måste det finnas en anledning till allt, ingen kommer utan anledning och alla är hela tiden så stressade, inklusive mig själv. Förr kunde jag köra hem till vänner utan anledning, utan att ringa innan, och så fick man se vad som hände den dagen. Det går inte skylla på barn, det fungerade på barntiden också men många använder detta som ursäkt, när de fått barn går det helt plötsligt inte göra något längre, tider ska passas och hela livet ändras. Vet ni vad barn hänger på vad vi föräldrar gör, vi har varit iväg många gånger där barnen har somnat i soffan eller på golvet hos någon annan, tror inte de tog skada. Jag minns de gånger jag själv var liten och fick följa med på något skojigt eller hem till någon, det var ju kalas! jag tyckte tom det var roligt vara med min mamma på jobbet när hon jobbade inom hemtjänsten, åka hem till andras hem, superspännande (förutom när det luktade illa ;))  

I tidigare inlägg skrev jag om saker jag skulle vilja veta av de äldre och om att jag gillar hänga med äldre, detta är en av anledningarna. Till de som är 80+ kan man komma utan att ringa och man känner sig alltid välkommen, inte i vägen utan tvärt om, de blir glada om man kommer. Kaffe och bullar finns alltid. Det är inte många av mina närmsta vänner som jag kan besöka utan att ringa innan, då vore det konstigt och oartigt. Jag blir superglad om någon skulle komma hem till oss utan förvarning, bara dyka upp, sen har man något annat planerat så har man eller planerar man om!   

Jag har många teorier om detta förvinnande och jag vill clama det tillbaka! 

Zeke hänger med fiskarna på Visit Blekinges kontor! 

Att åka hem till någon och bara titta på en film eller spontant äta något ihop, göra en utflykt är liksom borta, just nu. Jag hoppas innerligt att ungdomar idag fortfarande gör detta, det gjorde vi.

I släkten umgås vi inte heller på det sättet, ingen som bara hänger hemma hos någon annan. På kort från när jag var liten kan jag se att vi ibland hängde hemma hos mormor & morfar eller farmor & farfar, eller är det en illusion, att jag som barn inte hade något speciell uppgift men att vi var där för att mina föräldrar hade en anledning, något som skulle göras? Jag tror även att alla skilsmässor på senare tid spelar in     

Att kunna chilla hemma i soffan hos någon annan är en frihet och något som är väldigt fint tycker jag. Jag tror en av anledningarna är att vi ska ha så fina hem att de blir omysiga och ogästvänliga. Det är liksom viktigare att ha en fin soffa än en bekväm som kan rymma alla. Vi ska idag har öppna planlösningar, som jag också tror är kass i längden (ja jag har det också!), det blir så omysigt på något sätt, finns inte olika miljöer att vara i, utan enbart en. 

I storstäder hänger de säkert inte hemma hos varandra alls, utan de hänger ute, ute på en krog eller restaurang. När jag bodde i New York var det viktigt att hitta sitt hängställe, för min del blev det Goodworld nere i SoHo, som tyvärr inte finns mer. GoodWorld var ett pyttelitet ställe, men som hade en svensk ägare och det var alltid samma folk där - urmysigt. Det tog mig ca 1½h att ta mig dit men det var värt det varje gång, jag kunde bara åka dit på helgen så det var något jag längtade efter. I Växjö under student tiden var det alltid folk som hängde hemma hos oss på helgerna, vi gjorde utflykter och planerade inte så långt - det var då det! 

Mer häng åt folket.