Stel i kroppen men spänstig i sinnet!

Vet inte hur många gånger i veckan jag sagt "vad vackert här är" ! Ungarna svarar "mmmm du sa det", en vacker dag kommer de också se det fina. Träden är täckta med snö, allt glimmar och gnistrar, i timmerhusen lyser ljusstakar och i restaurangerna sprakar ljudet av öppen eld! Det är kallt, men det gör inget, vi är förberedda och har kläder därefter. Vi har nu avslutat vår femte sälen tur, kl är 6:24 och vi sitter i bilen på väg hem. 

Min bror, som också varit med i sälen hela veckan konstaterade att jag är stel som ett kylskåp när jag åker skidor, och ja han skojar inte, jag är stel, stel av skräck för både höjd och fart. Jag tycker mig dock göra framsteg varje gång jag åker och är riktigt nöjd över denna veckas åkning. Jag fattar inte det där riktigt, hur kan jag ha blivit så stel och oatletisk  medans brorsan behärskar alla sporter med bravur? Jag tröstar mig med att jag själv anser mig vara mycket mer spänstig i sociala samanhang, så vi låter det vara lika ! 

En vecka i sälen har varit skönt för min knopp och kropp. Att vara aktiv något varjedag, vara ute i den krispiga luften, se barnen göra framsteg och kasta sig ut och vågar, att bo i stugan, hjälpas åt med maten, det är avkopplande.