Jämställdhet och dagen

I motsatts till gårdagen har jag varit ute och iväg i stortsett hela dagen, mycket bättre än att bara vänta. Ungarnas första kommentar i morse var "idag är det bestämda datumet" -jepp I KNOW!!! Kroppen och människan är fenomenal och märklig, vi kan göra så mycket idag, åka till rymden, dyka, flyga, byta ut hjärta, leva utan delar ect men vi kan inte säga exakt vad det är som gör att kroppen/barnet säger "nu kommer jag", typiskt!

En annan sak som jag funderat på är det trista med att man känner sig ensam i en graviditet. Hur bra stöd man än har i sin partner och/eller släkt och vänner så är man fortfarande ensam om allt som händer i kroppen. Libero har försökt göra partnern mer delaktig genom ett slags armband som ger ifrån sig stötar, när mamman känner en spark eller rörelse trycker hon på sitt armband och partnern får då en stöt och blir medveten om barnet. Detta är ett gulligt försök, men det går ju aldrig att få en inblick i hur det är att vara gravid om man inte varit det, en lätt stöt på armen mot en rejäl höger på revbenen -inifrån! Går alltså inte i min mening att jämföra. 

Nu har jag turen att ha en fantastisk partner som skulle bytt av mig vilket sekund som helst, bara den tanken underlättar för mig. Graviditet är ett "fall" där jämställdheten inte kan existera vilket för mig inte är en större grej och i ärlighetens namn hade jag velat lämna över detta ansvar - Nix! Dock tycker jag att vi i de flesta andra fall överdriver jämställdhetsfrågan och när barnet väl är fött har alla åsikter om dagar hit och dit. Jag tycker att alla familjer ska göra precis det som passar just deras behov och framförallt möjligheter. Nog om dessa djupa saker! 

En utemåltid blev det idag, lunch på Kickis! Har för övrigt lagat middag hemma 4dagar i sträck, måste vara rekord för detta året! 

Och så här ser jag ut på BF dagen 

Jag ser inte så klumpig ut som jag känner mig, ca 94 kg