Stora och små reflektioner från veckan som gått

Huset är fortfarande up och ner, och ja jag tycker det är jobbigt att det är stökigt, dammigt och folk överallt, men jag är fullt medveten om att det är ett eget val och att det kommer bli kanon! De, Biskopsmåla Bygg gör verkligen ett bra jobb, jag litar på dem, de är trevliga och pålitliga. De kommer verkligen kl 7 på morgonen, den är ju det inte alltid kul såklart, att det kommer främlingar kl 7 varje morgon,  Men det väger upp att de verkligen kommer som de sagt, att de är sjukt trevliga som sagt och jag litar på att ha dem i mitt hem som så många gånger förr. De har även egna idéer och kommer med lösningar, det är det bästa! Just nu bygger de en lönndörr, bara en sådan sak! Ni ska få se sen, men det är en bokhylla som egentligen är en dörr till en annan rum, är inte det sådant man bara drömt om, att någongång få ha en hemlig dörr till ett hemligt rum! Jag kan inte visualisera detta, men det kommer bli bra. Vi sätter även lite färg på stället nu, taken kommer målas i samma färg som väggarna i både hallen och det nya rummet. Vi har murat in en ny kanal till vår nya kamin som jag äntligen fick bygglov för. Trodde jag skulle explodera på kommunen vad onödigt krångligt de gör det, jag, som vanlig lekman skulle välja vilken lagstiftning jag ville skicka in anmälan om på, är inte det skumt? Hur i hela friden ska jag veta  det och vilken som passar till just det vi ska göra! Jag valde då en, valde den senaste som enligt Chat GPT skulle vara enklast, men då skickade jag tydligen in fel blankett, jag valde då att byta lagstiftning och skicka in samma lappar, jo då funkade det!  

Har så många reflektioner från veckan, veckorna som gått, som jag behöver få ur mig, Jag har sällan någon att bolla vissa tankar med, få som förstår mig, få som har tiden att lyssna, då blir detta mitt sätt att pysa ut det, för min egen skull, för att få ur mig det. 

Jag jobbar som att det inte finns någon annan, som att ingen annan kommer göra detta om jag inte gör det, och då menar jag i allt men för att tydliggöra kan vi ta praktiska ting som de flesta kan relatera till, som att gå förbi ett godispapper som ligger på golvet. Jag kommer gå förbi och ta upp godispappret för att det finns ingen annan i min värld som kommer göra det, samma som i hemmet, om inte jag plockar upp så gör ju ingen annan det heller. I den branschen jag verkat mestadels av mitt yrkes liv, hotell, restaurang, event och konferensvärlden jobbar många som tänker tvärt om, man jobbar som om det alltid finns någon annan. Tar jag inte pappret så gör någon annan det, precis som hemma och barnen, de vet inte att saker kommer till tvättkorgen för jag gör det, de tror de på magisk sätt bara flyger, trollas dit och kommer som magi tillbaka rent i deras garderob. Här är jag allmänt orolig för framtiden, nya generationer som jobbar som om saker bara löser sig av sig själv. Jag har träffat på ytterst få människor under hela min yrkeskarriär som tänker som jag, ytterst på. Att man jobbar som om det inte finns någon annan. Det är absolut destruktivt och många gånger mitt egna fel då de flesta inte är tankeläsare, men oavsett. Jag hade en jättebra skola i verkligheten när jag började, fick lära mig från grunden, att alltid "se gästen, alltid ha ljusen tända,  peppar & salt på rätt plats och att aldrig gå tomhänt, med rätt grund inställning kommer man långt. Att alltid se til sin kollega som kom dagen efter, att alltid lämna sitt pass i lite bättre skick än jag tog över den. Detta tog jag gladeligen med mig även i ledarskapet sen, jag hjälpte gärna mina kollegor med rapporter de varken förstod eller kunde hantera, jag tog gärna svåra samtal, och än idag säger jag aldrig nej när någon frågar mig om hjälp! Jag säger inte att jag är bättre än någon annan, tro mig jag är kass på ganska mycket, ganska talanglös faktisk, men jag har en vilja och jag skulle genuint bli lycklig om jag kunde få se en gnutta hopp om att det faktisk finns unga som kommer ut i arbetslivet snart som är än bättre på att "se, göra och agera"  långt innan jag själv gör det. 

Jag sprang på en kär gammal vän på min sons skola i veckan, det var fint. Vi hade ett tag i livet vi hördes och sågs flera gånger i veckan, nu ses vi kanske en till två gånger om året, men när vi väl gör det är det som om vi aldrig slutat umgås. En människa vars röst är stark och vilja större. En människa vars åsikter jag inte bara hör utan respekterar högt. En av få människor sam altid hade både tid att lyssna och säga sanningen tillbaka, alltid!  Saknar det innerligt. Hon påminde mig om vilken resa jag gjort i en kort mening som fick mig att må bra. "Minns du var du jobbade när vi träffades ?", i den meningen blev jag påmind om var jag varit och var jag är, hur mycket som hänt och att saker händer som tar så stor plats i mitt psyke, men i mötet med henne blev det så litet, på ett positivt sätt blev jag påmind om att jag inte är mitt jobb, utan att jag är Jag. Svårt att förklara men för mig blev det mötet viktigt. Jag vet inte om ni som läser kan förstå, eller ens kan reflektera över det jag skriver och vill ha sagt, för mig spelar det inte så stor roll, jag är van vid att ingen förstå, men oftast hittar jag en själ som förstår precis och det räcker. 

Efter det ljuvliga mötet i måndags har jag har haft kontakt med flera människor från mitt förflutna, fått höra rösten från Jen, Magda och Zoran, kompisar från Manhattan Collgede tiden, fått höra att de mår bra, att de låter precis som de gjorde, att vi är samma personligheter nu som då, vi kallar varandra samma barnsliga grejer nu som för 25 år sedan, det är som balsam att höra deras röster. Återigen blir jag påmind om vem jag är, att jag inte är (det gäller oss alla) de små bekymmer vi har, de krångliga tankeställningarna vi sitter med just nu.  Det är alltså inte svårare än att det är människorna som gör livet, så välj smart och håll fast i de bra, det är de som bär minnen, med dig och åt dig. 

Jag har i veckan haft utvecklings samtal med båda mina söner, det var en fröjd för en gång skull, båda fick så mycket beröm. Zeke är aldrig några problem, en mönster elev som nu funnit sin plats i sin nya skola.  Viking var också mönsterelev fram till högstadiet skulle jag säga, fick bara beröm,  nu har det varit mycket annat som spelat in under högstadiet men även Viking fick mycket beröm denna gång. Dels hade han höjt flera betyg och dels hade han uppfört sig bra nu sista terminen, nu gäller det att hålla i detta fram till sista dagen så betygen kvarstår så han kommer in på den linjen han valt. Jag vidhåller dock att det är för mycket fokus på betygen, det finns så många andra saker jag värdesätter som inte ses i papper, att båda barnen aldrig protesterat att stiga upp på morgonen, går till skolan utan tjat, i tid dessutom, ser till att de har sina saker med sig och med sig hem igen. De har vänner och en aktiv fritid, de respekterar vuxna och sin omgivning, de skulle aldrig höja rösten till mig eller någon vuxen (hoppas jag). De respekterar och uppskattar sina mor och farföräldrar och är mån om att de har det bra, de är friska. Det är för mig viktigare än betyg.