Vill bara må bra!

Att skriva är för mig som att prata av mig, tro mig det är få som pallar lyssna på allt jag har att säga. Jag har ett behov av att pysa ut betydligt mycket mer än jag kan både skriva och prata om, fruktansvärt frustrerande. Får kanske snart betala någon för att lyssna, alltså ett proffs som också kan guida tankarna vidare, hade kanske behövt det, mycket!  Borde ta tag i det där. 

Min känsla just nu är att jag har lite otur! Min kropp håller inte hop och spelar mig ett spratt, sen gör det inte saker bättre att jag är sjukt klumpig också. Att min hälsena krånglade är just nu det minsta bekymret jag har. Min allmänhälsa är vacklande med tanke på min smärta, tryck, obehag i övre delen av magen/ bröstet, det är fruktansvärt obehagligt och såklart oroande för mig. Som om det inte vore nog; Igår slog jag mig själv i huvudet med en gummihammare, låter helt koko men så var det verkligen, en sådan som man ska mäta sin styrka med, PANG sa det och den studsade rätt upp i mitt huvud, jag såg bokstavligen stjärnor! Efter det fick jag ett allergiskt utslag på hela min arm (jag är inte äns allergisk mot något!) så alltså vad händer? Och vad ska hända här näst och kommer mina ”attacker” hitta en orsak och kommer jag någonsin blir mig själv igen. All min energi går just nu åt av att ha obehag och smärta varje kväll, det där gamla talesättet att en frisk människa har tusen önskningar, en sjuk har bara en, det är så jag känner just nu! Hur kan jag ha tagit min vardag och hälsa för givet i alla år! Jag vill bara må som vanligt, klaga över träningsvärk och inte hinna med. Allt annat är bättre än detta jag upplever just nu. 

Jag mådde ganska bra fram till 18 tiden idag, då kom den igen, trycket i över delen av magen, ryggvärken, trötthet och känslan av att inte stå ut mer. Andreas fick köra och hämta mig på Rock festivalen, jag som längtat efter att vi alla skulle lyssna på Sabaton, hela familjen. De får lyssna utan mig, vi fick uppleva Joddla med Siv ihop åtminstone! Nu ligger jag på soffan och andas genom trycket, har tagit de mediciner som rekommenderats och väntar på att värken ska lägga sig och ber om att det inte ska eskalera. Det jag drömmer om är att vakna och smärtan är borta. Det som kommit molnande med månaders mellanrum, som slutade i akuten förra veckan är nu konstant varje dag. Men inga värden visar något alls , inget fel på några tester. Inget är fel på mig, Men jag har galet ont dagligen nu, så något fel är det allt! 

För några h sedan, var vi alla på Rocken, nu är de där och jag på soffan! Till och med min mamma och pappa var på rocken. Tindra med sin Simon och hans släktingar, så ljuvligt! Solen sken så det var faktiskt härligt att vara där. Dock står jag fast vid att jag gillar mest att vara på Rocken om jag får bidra, om jag får jobba och hjälpa till, ha ett sammanhang. Förr betydde rocken mycket, det var en stort grej varje år, nu har det legat i dvala i några år, knappt varit där, sagt varje år att ”nästa år”, ”nästa år, då ska jag dit”! I år var jag där, en liten stund! Jag är tacksam för tiden jag fick och solen som sken! Är tacksam för Andres kunde köra hem mig och jag får vila mig genom smärtan. De andra får rocka för mig också, ”nästa år”! Nästa år är mitt år!