Just i dag är jag stark

Just Nu i skrivandets stund sitter jag på framsidan, på den engelska verandan vi faktiskt har! Som jag har längtat efter en sådan, nu har vi det! Jag har inte möblerat den mer än den hängunga vi köpte av de förra ägarna, men det får ta den tid det tar med det. Här på framsidan är det svalt och härligt. jag kan se ut över rondellen, ja ni hörde rätt - vår egna rondell vi har på uppfarten, även det en sådan dröm som kom i uppfyllelse, Jag hr lovat mig själv att bli bättre på att uppskatta saker och uppskatta nuet mer och bättre hela tiden, lättare sagt än gjort! Jag ska dock skryta lite med att jag är ganska bra på att vara tacksam för småsaker och verkligen SE och känna in, men det finns ändå mer att bli bättre på. 

Jag har också lovat att jag ska bli bättre på att snälltolk, det går sådär, jag vet faktiskt inte varför verktyg jag ska använda för att öva bort ett så invant mönster, att alltid vara på sin vakt, att alltid ha taggarna utåt, att alltid vara beredd på en karatespark (bildligt talat) för att inte bli sårad eller visa mig sårbar eller nåbar! Hur gör man? alla har inte en baktanke, det finns omtanke utan baktanke, min initiala tanke är ju dock alltid tvärt om! Tragiskt nästan. Jag kan ju inte göra mer än att dels försöka men även leva som jag lär, jag gör ju oftast gärningar  med omtanke utan baktanke. Att det ska vara så svårt att tro gott om andra.   

I dag är Zeke på kals hos en klasskompis, vi cyklade dit, bara en sådan sak! Men även att han har nya kompisar i sin nya klass, att han blir bjuden på kalas, att han ville gå, att vi kan ta oss dit utan bilen, ja det finns så mycket i denna lilla sak som ett barnkalas att jag nästan får nypa mig i armen bara av det, Jag har även gjort päronmarmelad av päronen från vårt träd på baksidan. Även där kunde jag igår CYKLA och köpa ingredienserna. Vi har även både fredag och lördag kört el skoter och cyklat till vänner för middag.

Jag är glad att jag känner mig någorlunda normal igen, efter min Covid förra veckan. Jag låg helt däckad onsdag -fredag och har sakta, sakta tagit mig tillbaka till nästan normalt. Jag har aldrig varit med om att det tagit så här lång tid och tagit så hårt på mig. Jag har fortfarande inte doft och smak tillbaka till 100%, jag skulle säga att det ligger enbart på 30-40% av vad det var innan. Dofter är viktigt för mig så detta är lite deppigt. Träning har varit helt utesluten, finns inte en chans att jag orkat, jag är andfådd av minsta lilla, hoppas hoppas kunna börja denna veckan igen. Att träna med infektion i kroppen ska man inte göra, det är jag ganska hård med nu på äldre dagar, ja sedan jag var med och hjälpte till på det där hjärtstoppet för nu några år sedan. Det kan vara livsfarligt om man har otur. Men jag sticket inte under stolen med att det är psykiskt jobbigt att inte träna, det är det!      

Att springa 3 x 45 minuter varje vecka är ett bra skydd mot depressioner, det sa Anders Hansson i en podd jag just lyssnade podd. Han förespråkar också motion utan prestation. Man ska få in motion så som vi borstar tänderna, det är inget vi dividerar om varje dag, utan vi bara gör det. Att man inte ska förhandla med latmasken i sig varjedag, utan det ska bara ske för det finns så många hälso fördelar, inte för vikt, prestation, målsättning utan för hälso effekterna av det. klokt, varför lär inte alla sig det ifrån början?  Jag får lite börja om med träningen nu efter denna covid omgång, men det ät som det är och det är bara att ta ett steg framför det andra - det svåra är att börja. Just do it som ett berömt märke prentat in i en hel befolkning. Men just idag är jag stark, har promenerat och cyklat flera dagar i sträck, så det går åt rätt håll. 

nu väntar ishallen,,, den säsongen är på intåg!