Hemmakär och dyslektiker

Hur går det då nu för min 40 års kris, eller 40 års insikter har jag tidigare befästat att det är!? Idag har jag kommit till insikt att jag känner mig väldigt tillfreds med att bara vara hemma! Idag har det varit en ljuvlig dag, inget planerat och gött väder! Tre av fyra barn hemma som faktiskt lekt i stort sett hela dagen utan alltför mycket bråk, bara en sådan sak. Jag har även: gått med Loke, beställt inbjudningskort, klippt alla gräsmattor, grillat korv, bakat, gjort saft, sprungit, solat och sen såklart allt ”vanligt” tvätt, plock, alla matbestyr och ja allt sådant. Och det viktigaste idag höll jag på att glömma;  vi var på återvinningscentralen det har varit på min to do lista länge! Känslan när man har rensat och slängt är befriande. Vi har äntligen en bli med dragkrok, fattar faktiskt inte hur vi klarade oss så smärtfritt utan så länge! Andreas fick den briljanta idén att jag skulle köra hem med släpet och backa in det i garaget, ja det är faktisk en av de få saker jag skäms lite för att jag behärskar så dåligt - backa med släp! Men det gick, med Andreas som dirigent såklart, förvånansvärt smärtfritt. 

För Er som inte vet så har jag en släng av dyslexi, det tar jag inte som en stor sak, men det ger uttryck på olika sätt som gör det ganska skönt att vara medveten om i vuxenålder. Jag läser exempelvis på ett speciellt sätt och får verkligen anstränga mig för attt verkligen LÄSA det som står, ändå är det mycket jag missar just där i denna mailvärld. Jag läser sällan allt, jag tolkar in snabbt (för snabbt) vad som står. Många med dysleksi har lätt för ett holistiskt perspektiv, det har jag, det är värre med detaljerna. Jag får jobba något hårdare med inlärning, å andra sidan har jag bra minne som väger upp när information väl kommit in rätt. Tänk om jag fått stöd tidigare med studieteknik under skolgången, men det där ”tänk om” det finns inte i min värd “let bygones be bygones “!!

Att komma till insikt är också en del av mina 40 års reflektioner. Min dyslexi accepterar jag sedan länge, och klarar mig fint, att jag blir mer och mer hemmakär välkomnar jag också.