Särkullbarn
Särkullbarn, visst är det ett hemskt ord, eller är det bara jag som tycker det?
För er som inte vet vad det är: "Särkullbarn är beteckningen på de barn till en make som inte den andra maken också är förälder till" Som tur är behöver vi inte använda detta ord mer än i de formella sammanhangen. Vi har exempelvis skrivit testamente där används detta ord. För oss som har särkullbarn är det viktigt att ha koll på vad det är som gäller om något skulle hända, därav testamentet. Dock enligt svensk lag har dina barn alltid rätt till en viss del av ditt arv oavsett vad som står i ditt testamente. Denna del kallas för laglott. Särkullbarn har enligt huvudregeln i 3 kap. 1 § ärvdabalken alltid rätt att få ut sin arvslott efter sin förälder när föräldern avlidit. Det är inga konstigheter i det, alla ska ha det de har rätt till och detsamma gäller för gemensamma barn dock med skillnaden att Särkullbarn har alltid rätt att kräva sin laglott direkt vid sin förälders bortgång, till skillnad från gemensamma barn som ärver först när båda föräldrarna gått bort. Det är så mycket i det där, och vi är generellt dåliga att prata om sådant tycker jag. DÅ menar jag inte att jag och Andreas är dåliga på det utan överlag i samhället. Vi vågar inte prata om sådana saker förrän något hemskt har skett och ja då är det för sent. Man kan försvara det med att "om jag går bort så är det inte mitt problem att stå med", men det kan faktiskt bli jätte besvärligt för de som är kvar och det är en oerhört egoistisk tanke, alla som varit med om en bortgång vet att det är just de som är kvar som blir de drabbade, de som står med först och främst sorg, och mitt i det ska man då planera och ta massa beslut samt sköta det administrativa som kommer med en sådan händelse. Tänk va smidigt om allt står nerskrivet, det ska vara så här, här är alla lösenord och papper, här är som jag önskar, jag tror att det underlättar.
Jag tror få har koll på sina rättigheter och lagar därtill. sambolagen exempelvis, Enligt lagen ärver sambor aldrig varandra. Det spelar ingen roll hur länge ni varit tillsammans eller att ni har gemensamma barn. Om du vill att din sambo ska få del av ditt arv behöver du skriva ett testamente, och hur många tar tag i det eller vet om det?
För er som inte vet vad det är: "Särkullbarn är beteckningen på de barn till en make som inte den andra maken också är förälder till" Som tur är behöver vi inte använda detta ord mer än i de formella sammanhangen. Vi har exempelvis skrivit testamente där används detta ord. För oss som har särkullbarn är det viktigt att ha koll på vad det är som gäller om något skulle hända, därav testamentet. Dock enligt svensk lag har dina barn alltid rätt till en viss del av ditt arv oavsett vad som står i ditt testamente. Denna del kallas för laglott. Särkullbarn har enligt huvudregeln i 3 kap. 1 § ärvdabalken alltid rätt att få ut sin arvslott efter sin förälder när föräldern avlidit. Det är inga konstigheter i det, alla ska ha det de har rätt till och detsamma gäller för gemensamma barn dock med skillnaden att Särkullbarn har alltid rätt att kräva sin laglott direkt vid sin förälders bortgång, till skillnad från gemensamma barn som ärver först när båda föräldrarna gått bort. Det är så mycket i det där, och vi är generellt dåliga att prata om sådant tycker jag. DÅ menar jag inte att jag och Andreas är dåliga på det utan överlag i samhället. Vi vågar inte prata om sådana saker förrän något hemskt har skett och ja då är det för sent. Man kan försvara det med att "om jag går bort så är det inte mitt problem att stå med", men det kan faktiskt bli jätte besvärligt för de som är kvar och det är en oerhört egoistisk tanke, alla som varit med om en bortgång vet att det är just de som är kvar som blir de drabbade, de som står med först och främst sorg, och mitt i det ska man då planera och ta massa beslut samt sköta det administrativa som kommer med en sådan händelse. Tänk va smidigt om allt står nerskrivet, det ska vara så här, här är alla lösenord och papper, här är som jag önskar, jag tror att det underlättar.
Jag tror få har koll på sina rättigheter och lagar därtill. sambolagen exempelvis, Enligt lagen ärver sambor aldrig varandra. Det spelar ingen roll hur länge ni varit tillsammans eller att ni har gemensamma barn. Om du vill att din sambo ska få del av ditt arv behöver du skriva ett testamente, och hur många tar tag i det eller vet om det?
I dagens samhälle måste juristerna ha fullt upp med dessa frågor om man jämför med för bara två generationer sedan. Idag kan vi aktivt välja att leva under andra former än vad som benämns i lagen och hur blir det då - ja som lagen så klart, men är det verkligen up to date och korrekt för det?
Märklig spekulation på en tisdag ? Inte alls om du frågar mig!
Kommentarer
Skicka en kommentar