Behovet av att skriva och knivar i ryggen.

3 månader sedan förra inlägget, för dåligt och trist för er som vill läsa om mitt yttersta glamorösa liv. Ironiskt och lite sant, livet är vad man gör av det och jag känner mig väldigt privilegad. Skrev dessa första meningar för två veckor sedan på väg till Stockholm. Jag har haft ett bra flow ett bra tag nu och verkligen nypt mig i armen över att det inte funnits några surdegar i livet och den känslan kändes glamorös! 

MEN säg den lycka som varar. Fick ett samtal i måndags som kändes som en rejäl smäll i magen. Jag fick 5 knivar i ryggen och min vardag sattes ur balans. Jag blev först ledsen, men bara i fem minuter efter det är jag bara fruktansvärt besviken. Jag är nu tvungen att värdera om personer och deras agerande. Ja jag vet inte vilket ben jag ska stå på! Ingen anledning till oro dock jag står stadigt på jorden och kommer rida ut även denna storm, frågan är bara på vilket sätt. 

Jag vill inte outa vad det är, måste landa i vissa beslut först. 

När jag började detta inlägg för några veckorsedan var tanken att skriva om att mitt behov av att skriva, vilket varierar kraftigt. För min del är det svårt att få ner allt jag vill ha sagt så den som inte är med alls på det som händer i mitt liv hänger med - svårt tycker jag.