Tidigare i veckan...

Livet rullar på som vanligt, eller hur kan jag säga "som vanligt", det är antagligen helt obegripligt för de flesta andra att förstå då vi alla levet så helt skilda liv. eller gör vi det ? Vi går upp, fyller dagen med en massa måsten som vi själva skapat och sen tar dagen slut och så repeterar vi så många gånger vi kan under en livstid- de grund grejerna är i princip samma för alla, lite olika hur vi se på ett dygn, lite olika hur vi ser på det att vi själv skapat alla våra måsten men mer än så är det inte. 

Jag likt många andra fastar lätt i "när bara detta är klart/ gjort då är det lugnt" tänket, det har jag gjort så länge jag kan minnas! Vansinnigt onödigt att tänka så speciellt när man har en personlighet där dessa tillfällen bara fylls på. Att leva här och nu låter ju så fint, kan man göra det utan att varit med om någon tragedi ? Att ta tillvara på allt, alla stunder, oavsett vad det är för stunder, går det vara så medveten? Är det hälsosamt att vara så medveten? 

Jag har mest frågor, få svar, ibland har jag svar men oftast ändras de dagen därpå!

Många tror att det är total frihet och lycka att vara ekonomiskt oberoende, men jag undrar det, jag tror det bara är att förskjuta problematiken och byta inriktning. Äkta lycka kan inte köpas för pengar, man kan köpa sig tillfälliga små tillfredställande, så som materialistiska ting, mat, god dryck eller tobak, men inget av detta ger en långsiktig lycka. (Obs obs obs- jag är alltså inte ekonomiskt oberoende, viktigt att förtydliga detta) 

Vad gör mig glad, vad göra mig lycklig ? 

Jag blir glad av små saker i vardagen, glada barn, en blomma, en överraskning, en liten lapp, en vänlig gest, en osjälvisk handling, när någon ansträngt sig, när någon har lyssnat, när något blir som jag tänkt mig eller bättre. Träna, få inspiration, att få höra att jag är älskad och omtyckt. 

Idag fick jag ett tydligt kvitto och bevis på att jag inte ska krångla för mycket, inte övertänka och inte hela tiden försöka ligga steget före och förutspå vägen fram, då vägen faktiskt kan svänga, upphöra eller visa sig vara helt fel väg. Jag fick ett sms igår att mitt flyg 06:25 till Stockholm var inställt och en ny tid blev presenterad 8;15 , jaha det var ju typiskt tänkte jag, men mitt nästa flyg då, Arlanda-Luleå 8:15? Igår kväll tänkte jag att det löser systemet säkert, SAS har en fiffig lösning för detta. Men efter mycket funderande och misstro på just att saker löser sig utan min inblandning ringde jag resebyrån i morse och de bokade om mitt nästa plan till 11:30 " du hinner inte med 9:25 planet - skit med, jag kommer missa alla studiebesök och det jag sett fram emot, men men! Väl på första planet säger de att det är just det plan vi sitter i som ska till Luleå och att alla blir automatiskt ombokade till 9;25 (vi som skulle åkt 8;15) , vilket då inte gäller mig för jag har ju nu en 11:30 tid - PANIK! Ska jag själv åka två timmar senare och ta hyrbil själv och missa halva dagen. Nu var det en fantastisk kille som jobbade i incheckningen, han hjälpte mig - dagens ängel! 

MEN Hade jag bara inte gjort något, förlitat mig på systemet så hade jag sluppit denna paniken, stressen och telefonsamtal - att jag inte lär mig! Att öva på att "sitta i båten" är vad jag ska göra framöver. Jag ska bara sitta i båten, inte ro, inte styra, bara sitta där, lovar att jag kommer komma någonstans ändå! 

Dock blev jag genuint lycklig när mannen vid disken sa att han löste det, trotts att han själv var stressad och sen, det var en riktig lättnad och glädje.