Årets gran

När man lever i en relation fungerar man ständigt i symbios, åtminstone för det mesta, men som för alla par (tror jag) kommer det tillfällen då man funderar på om vi verkligen känner varandra! Jag brukar undra detta vid födelsedagar och andra högtider, jag tycker jag är världens enklaste person att köpa något till men maken hävdar tvärtom. 

Detta är världsliga ting och något vi skulle kunna vara utan helt å hållet (pressenter alltså) vad jag däremot är tacksam för är att min man verkligen känner mig när det är något jag behöver, och då menar jag inte saker utan när jag behöver tid. Jag får mina sovmornar när jag behöver, jag kan ut å jogga när jag behöver, jag får vara ifred när jag behöver, utan att jag  behöver uttryckligen behöver säga det och der är vad jag tycker är att känna varandra. 

Idag fick jag joggat 5 km vilket gör att totalen denna veckan hamnar på under målet, vilket inte är optimalt men vet ni vad det kvittar, lika glad för det är jag! 

Vi har klätt världens finaste gran idag, det tycker jag varje år, att nu har vi hittat "DEN"! Jag lever ständigt på hoppet att något år få till en riktig Kalle Anka julgran. Att ta barnen ut å hugga gran tycker jag viktigt nu när barnen är små, det är något jag själv minns från när jag var liten, att plumsa i snön, leta och hugga en gran! Ja på den tiden var det snö vid jul och innan!