tag:blogger.com,1999:blog-26722521287201455832024-03-25T14:00:38.450+01:00Ida-Maria RigollIda-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.comBlogger928125tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-70884117959467762782024-03-18T21:25:00.000+01:002024-03-18T21:25:19.961+01:00En fin dag! <p>Solen sken idag, både bokstavligen och metaforiskt. Luften var lättare att andas än på bra länge. Jag hade en rolig dag på jobbet, JAG kunde hämta ett av barnen i tid för att ta honom på sin hockey, jag kunde under tiden han var på isen jogga en runda, ni hör ju - episkt! Det var längesedan jag kände en sådan uns av lättnad och lycka. Det är lite som krävs för att jag ska må bra, en dag som idag är jag fullt nöjd med! Det är å andra sidan lite som krävs för att jag ska må piss, en liten handling av någon annan som kan få hela min värld grå.</p><p>Tänk att vi nu har två nya liv i familjen, en liten Vidar och en liten Nauwi, som kommer berika våra liv från nu och all framtid, hoppas jag, jag hoppas mesta att vi får och kan vara en del av deras liv. Jag vill att vårt hem ska vara en naturlig plats för alla att komma till och hänga om man vill och kan. Alla får plats och alla är välkomna, inte alla, men alla i vår familj och alla som vill oss väl. </p><p>Vi hade en fin resa hem från hockeyn, jag och Zeke snackade och garvade, det är så roligt och härligt dessa små stunder man får. Idag började vi prata om matte, han berättade att de håller på med multiplikation, jag började som vanligt babbla på, förklara, ge exempel och testa vad han kan, efter ett tag sa han "mamma, ju mer du pratar, desto mer förvirrad bli jag " hahahaha, jag smäller av va kul - jag fattade såklart vinken, därför gör just nu min man läxan med honom och inte jag! ; ) </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-19722597727455724512024-03-12T07:47:00.000+01:002024-03-12T07:47:03.754+01:00Lagspelare eller individualist? <p>Jag är som bekant uppvuxen i en familj där vi inte sysslade med lagidrott, inte alls. Sanna individualister blev det av mig och min bror. Det är sant på ett sätt, ingen av oss höll någonsin på med en lagidrott, tror min bror var på en fotbollsträning eller så, fast på min tid bidrog allt runtomkring i föreningslivet till att det ändå blev en lagkänsla och när jag senare kom till USA för att träna och tävla så var det jätteviktigt med laget framför jaget även i friidrottens värld. Där tävlade vi på individnivå men också som ett lag, skolan fick poäng och det var viktigt att vi efter vi själva tävlat klart hejade på våra kamrater, samt att vi ställde upp om det behövdes deltagare även på en gren vi inte egentligen tävlade i. </p><p>Jag är gift med en man som är uppvuxen tvärt om, i lagidrottens i värld med en boll i handen. Våra barn har blivit en blandad kompott, där 3/4 ä individualister på helt skilda sätt och en är lagidrottare. I vårt fall är det Hockey som vår minsta har fastnat för. I ett lag måste man ju ändå växeldra, man kan inte underskatta sin egen roll i det stora samtidigt som man ska se en helhet större än sig själv. Det är både laget och jaget som måste synkas. För de andra i lagets skull gäller det att man gör allt man kan för att nå sin egen individuella potential. Det behövs i min mening individualister i ett lag för att det ska fungera optimalt, men flest lagspelare som kan se helheten, spännande, tur jag inte är hockey tränare. </p><p>En arbetsplats är som ett lag, ett team som ska fungera, där alla har sina spetskompetenser. Som chef är man dock ensam, det är priset man betalar för en position, men man ska få laget att fungera, är man då lagspelare eller individualist? Kvittar egentligen mig, jag behöver inte sätta etiketter på allt, men det är spännande att resonera tycker jag. Jag kan ofta sakna någon att resonera med i mitt liv, få jag känner som hänger med i tankegångar eller äns är intresserad av att resonera som stort som smått. </p><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-4508166224577648702024-03-07T07:49:00.000+01:002024-03-07T07:49:00.861+01:00Patriarkatet<p> Jag är vansinnigt trött på gubbvälde, härskartekniker och missbrukandet av patriarkatet. Hur kan det fortfarande få finnas 2024? Har inte alla dessa trångsynta gubbar dött ut snart? Svaret är såklart nej på den, de sista lever fortfarande och jag är lite orolig för att nya ska bildas! I en värd där du kan vara vad du vill och allt kanske är lite mer fluffigt än förr finns det många som kan gå snett, och genom kass uppväxt, dålig självkänsla och framför allt dålig självkännedom hittar vissa ett syfte i just patriarkatet. klassiska narcissister! Jag har så svårt för dessa personligheter då de har noll självinsikt eller självkritik - de gör aldrig fel, kan inte erkänna en enda brist hos sig själv, som vi andra vanliga vet att alla har. </p><p>Jisses vilka stora ord det blev i dagens inledning, jag tror jag blev extra peppad på detta genom en serie vi började titta på igår, som vanligt en serie där män har makt, kan behandla kvinnor som de vill, kommer undan med makt och pengar - hur 1800 tal är inte det? När jag för en tid sedan såg den där norska serien som jag just nu glömt namnet på som baserar sig på Petter stordalens liv, blev jag äcklad på riktigt! Varför görs det ingen film/serie om kvinnor som går över lik för makt och pengar, varför görs det ingen Serie där kvinnor skiter i familjen och enbart bryr sig om jobb, droger, sex och maktspel - nä just det för det kanske inte är lika realistisk, vi är lite smartare än så! </p><p>Må alla uppfostra sina barn som lika ,som goda och öppna människor, som visar respekt men samtidigt har egna åsikter. Må dagens unga förstå att kunskap är makt, att "kill them with kidness" alltid kommer segra och att Karma är runt hörnet! </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-35853664155303969792024-02-28T19:05:00.002+01:002024-02-28T19:05:34.032+01:00Och så händer det igen! Har varit soffläge för mig i 2 dagar nu, min kropp sa STOPP! Min kropp sa att nu får den där inre stressen som i sin tur framkallat inflammation vila, vare sig du vill det eller inte. Efter jobbet i måndags ´kom jag hem, la mig på soffan kl 17:00 och sov till 12:00 dagenefter, där mellan frossade, var varm, kräktes och hade ont. Jag fick penicillin för inflammationen men mådde och mår illa av den, olustig känsla, massor med dålig combo just nu! Och fr att krydda till det hela har jag ingen bil, den är inne för lagning då jag körde på det enda lilla hindret som finns på vår tomt = flaggstången, jo jag körde in i vår egen flaggstång! Där rök 3000 sek (självrisken). Tur i oturen är Andreas hemma denna veckan och kan hjälpa till mer än vanligt, då det är barnvecka och med det träningar: måndag tisdag, onsdag, torsdag och fredag, och så tävling på Söndag! Jo och så har jag själv SM i helgen, en tävling jag sett fram emot länge, och faktiskt tränat (om än lite) för. Nu är mitt deltagande där ovisst ska jag säga. Jag vill gärna tävla, men jag är inte med om jag inte kan prestera någorlunda normalt, så enkelt är det, och det låter kanske fånig och som jag har hybris, men min målbild är att stå där med medaljer annars får det va! Kruxet med just detta SM är att det är 3h enkelresa i körning som jag inte är så glad för, men kanske, kanske, vi får se! Längtar ju efter mina kasta kompisar, de nördar som är som jag. Det är få sammanhang jag passar in, men ibland hittar jag ett uns av likasinnade, i diverse sammanhang, friidrott, jakt, barnen, inredning, jobb, hotell nördar, båtar, kläder, hundar, skog, mat. <div><br /></div><div>Inser att jag låter gnällig, det får man vara nr man är sjuk! Det finns såklart massor med solsken i mitt liv, det mesta är ljust, alla andra är friska, vilket är min största glädje. Zeke gör framsteg i nya skolan, Viking mognar och är en fantastisk ung man, där jag försöker ta tillvara på tiden, ni med tonåringar vet - de är snabbt borta! Det går bra för min man, hans karriär rullar på som tåget, jag är en uns avundsjuk men inte missunnsam, han har jobbat för varje millimiter i sin karriör helt själv, grymt stolt över honom. Om alla hade enbart några procent av hans driv så hade det gått bra för välden! </div><div> </div><div>Det är ett väldigt speciellt år i år, både min och min mans bror har fått barn, så 2024 är här för att minnas och stanna, 25 Januari och 24 Februari har fått nya betydelser, jag har blivit faster för första gången i mitt liv och Andreas har blivit farbror för 3dje gången, Våra barn har fått kusiner, Zeke är inte längre minst i släkten. Min mamma och pappa har blivit farmor och farfar, ja hur coolt! Båda bebisarna mår bra, föräldrarna mår bra, en tjej och en kille. Hade det varit upp till mig hade jag kunnat kört inom om passat fasters bebis varje dag, men det hade inte uppskattats av hans föräldrar så jag låter bli. Jag är en människa som älskar att bara dyka upp, utan att ringa innan, men man gör ju inte så nu för tiden, mitt sätt passar inte de flesta så jag låter bli. Det finns vissa få utvalda som får stå ut med att jag/vi bara poppar upp. Så var det ju förr, det var bara att dyka upp, men nix, inte numera, inte änn hos de närmsta kan man göra det - sorglig utveckling. </div><div><br /></div>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-48836109983447332332024-02-19T22:56:00.001+01:002024-02-19T22:56:43.035+01:00Viking 14 år och <p>Jag Skulle kunna skriva en hel roman, hade behövt det, om både ditt och datt! Senaste veckan har jag nog upplevt hela känsloregistret, jag har varit glad, lycklig, arg. ledsen, besviken och upprymd och nöjd, allt i en salig blandning. Inte så att något inträffat helt ur det blå, jag vet precis vilket som triggad vad hos mig, och jag kan av olika anledningar inte gå in på detaljer, en riktig cliff hanger! En sak jag gärna vill dryfta dock är att min stora son fyller 14 om bara några h! Han är hos sin pappa i veckan och det är och har alltid varit kämpigt genom åren, att inte få fira alla dagar med Viking, vi har gjort det bästa av det och han har inget minne av något annat. Jag kan inte tänka tanken på att jag inte delat hela hans barndom utan att ögonen tåras, att jag missat halva tiden, det får mig så ledsen, det är min livs sorg! Jag vett det är bara jag som bär den, Viking minns som sagt inget annat och tycker på de äldre åren att det är toppen att få ha flera kalas, och det är de minen jag vill att han ska ha, de glada, fina! </p><p>Min stora Son har alltid beskyddat mig, han skulle ställt sig framför mig och skydda mig om det så krävts, han har varit känslig mot tonläge och sinnesstämningar, han kan läsa mig som ingen annan. Viking har en snäll själ och ett djup som jag är stolt över. Viking vill och kan prata om saker, jag hoppas det består. Jag är stolt över den han är och hur han behandlar sina vänner och framförallt sin flickvän. </p><p>Jag kan fortfarande inte förstå hur du över en natt blev så stor, hur du över en natt växte ifrån mig, hur du över en natt mognade och blev för stor för mitt knä! Tårarna faller när jag skriver detta, av stolthet men också av en längtan efter tider som aldrig kommer igen. 20 februari 2024 blir du 14 år, må du alltid vara sann mot dig själv, må du alltid komma hem till mamma, för råd, tröst, stöttning och trygghet. </p><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-4995353863499622292024-01-29T07:02:00.004+01:002024-01-29T07:02:42.319+01:00Faster Ida <p>Ytterligare en helg har passerat, en fin sådan. vi har fått in massor och ändå bara varit hemma. Jag jagade med Viking i lördags, vi har haft vänner över på middag, Zeke har hängt i ishallen, vi har fått lunch lagad av svärmor, jag har tränat och vi har tittat på en ny serie! Som den bästa avslutningen fick jag igår träffa min brorsson, hur häftigt!? Han är alldeles perfekt, söt som socker och pytteliten, sådär skör som en helt ny bebis ska vara. Det är mycket häftigare än vad jag trodde att bli faster, det är så nära mig det kan komma men ändå inte mitt, faster Ida är mitt nya mission i livet. Idag är för övrigt första måndagen på 8 veckor som jag inte behöver upp och passa snickare som ska komma, de är klara! Vårt hem är (för tillfället) klart och ingen är lyckligare än jag över detta. Jag är så glad över vårt nya hus. Den gamla skolan känns redan som mitt hem, jag hoppas vi kommer bo här i många år framöver, vi siktar på minst 10. En klok människa sa till mig för många år sedan att man ska bygga upp sitt hem så man inte vill åka därifrån, och lite så känns det här, jag har inget behov av att åka på semester eller bo på hotell just nu, jag vill bara vara hemma om jag får en ledig tid. </p><p>I helgen packade jag upp de sista lådorna som stått i klädgarderoben, packat upp glas, städat och flyttat runt krukor, lampor och soffor en omgång till, kan vara så att det sker några ggr till. Det kommer ta tid innan allt hittar sin plats, och jag ska låta det ta tid. </p><p>Nu ska vi se vad vecka 5 har att ge! Let it begin. </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-67329040952001569882024-01-25T22:17:00.000+01:002024-01-25T22:17:05.815+01:00FASTER!!!! <p>Idag är ingen vanlig dag, i dag är en dag vi kommer minnas! Ingen är stoltare än jag idag! Jag har blivit faster! OMG vad det låter gammalt, men det kan jag ta, jag ska vara den roligaste, coolaste, snällaste fastern ever! Det är mig han, ja det är en kille, ska komma till när min bror (hans pappa) och hans mamma inte vill köpa den där grejen, när han inte får äta det där godiset, när han vill vara vaken läge och sova sent då kommer han till faster IDA! När han vill komma hemifrån och bara få lite lugn och ro (ok, nu överdrev jag, då kommer han inte komma till oss!) </p><p>Detta är lite överväldigande måste jag säga, jag är nyfiken så jag spricker på den lilla krabaten. Jag tog fram min anteckningsbok från när Zeke skulle födas igår, och det är jag så glad för förresten, att jag skrivit mycket, annars hade jag aldrig kommit ihåg. Jag vaknade på natten 01:30 av att tavlan på Bodo (Andreas morfar) och Andreas ramlade ner från väggen, som den hängt stabilt på i över 5 år! När den åkte ner började mina värkar, hur skumt!? Jag tror inte på övernaturliga saker och är sällan med om saker som inte har logiska förklaringar, men det har hänt några ggr och detta var en sådan stund. Tavlan hade som sagt hängt på samma plats, på samma spik i 5 års tid, det var mitt i natten och inget hände som kan ha gjort att den trillade. En sådan skum sak hände när viking just var född. När viking föddes dog min morbror, bara det var läskigt, men på hans begravning vågade jag inte gå in i kyrkan för jag tänkte att viking skulle skrika och vi skulle störa alla, så jag gick runt utanför kyrkan med vagnen, så tänkte jag i mitt huvud att om dörren är öppen näst vi går förbi så tittar vi in, och mycket riktigt den var öppen nästa gång vi gick förbi, då tänkte jag att det var nog bara en tillfällighet och det är bäst jag inte går in, jag tar ett varv till runt kyrkan och är dörren fortfarande öppen då då kanske vi går in, nästa varv så var dörren mycket rikligt nästan helt öppen, utan att det var en människa i närheten, vi gick så klart in. Idag kan jag inte fatta att jag var så blockerad i huvudet att jag trodde att min bebis skulle störa en begravning, bebisar stör aldrig,! Men som nybliven förstagångs förälder så kände jag mig ofta i vägen, att jag störde om han skrek, "vad ska andra tro", det där hade jag varit coolare med idag om jag fått bebis. Nu ska jag absolut inte ha fler bebisar själv, behövs inte, jag har fått en brorson! </p><p>Jisse en ny bebis till familjen, och snart kommer det en till, min mans bror ska också få barn inom 1 månad. Mina barn har blivit kusiner, stora kusiner. Mina föräldrar som har varit mormor & morfar i 14 år snart är nu också Farmor och Farfar, ljuvligt! </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-38898216469700375222024-01-21T19:45:00.001+01:002024-01-21T19:45:14.245+01:00Life Goal <p>Jag har tidigare skrivit om hur lycka är de korta små stunderna, inget bestående, oftast inte långvarigt alls, utan kan vara ögonblick, minutlånga, kanske längre, har du tur så flera dagar. Åtminstone är det så jag ser det, att det finns inget permanent tillstånd som är lycka. Jag har nog tidigare i livet trott att det är just bestående och att strävan efter den där harmonin och lyckan är det som livet går ut på, att när man blir vuxen ska man hitta "det där". Men det visar sig att det inte är så, det är de där korta stunderna man får, det gäller bara att ha sinnesnärvaro och självinsikt att se dem och sen även kunna låta sig njuta av dem. Det är heller inte självklart, att tillåta sig själv att vara lycklig. Knappt man vägar njuta ibland av rädslan för att då får karma i röven och det slår tillbaka direkt. Men det går inte vara glad i onödan, det går inte ta ut något kapital på på lycka banken, det som sker det sker, pass på att le, skratta, njuta nu, snart är det för sent och stunder kommer inte igen. Tänk om jag vetat det som barn och ung, att inget kommer igen, man tror att man ska få uppleva saker om och om igen, de flesta stunder är once in a life time - inget är permanent, det är det enda vi alla har gemensamt, allt tar slut, inget är för evigt. Det kan vara bra att tänka på när det känns lite sämre i livet - tänk om någon kan påminna mig om det de dagar, stunder jag tycker att allt är lite motigt, att den stunden kommer aldrig igen, det blir bättre. Det är lätt att vara klok och låta förnuftig i text, men när man själv ska leva som man lär så får jag ibland ta i från tårna. </p><p>I helgen har jag haft många moments, helt ljuvlig helg. Alla barnen har varit hemma i helgen ink respektive till de två äldsta, hur häftigt och ovant på samma gång. Det är helt ljuvligt att ha huset fullt med familj, det var därför vi köpte ett hus på över 500 kvadrat, så vi kan fylla det med hjärterum och stjärterum. Ett hem där alla kan vara och där alla VILL vara, det är två helt olika saker. vi fick plats i vårt förra också, men det var inget ställe alla ville vara på, tillsammans. Jag ser ju mig i detta huset om 10 år och vi är kanske nästa dubbelt så många som vi var denna helg, och alla får ändå plats med goda marginaler. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfO0vYJjKqkY_eu8e-GiZ7DdKaBlVtzwLrdtndyodmvUuvqOA3sHUu9kuHstMUnz8o_P5I6szKpg5zUtnHMdAiBhsrtUsb01EnhFLzuj0_PVMWj1jK_c-X6bcPxiEdW8j0v1JD9vy7Ke1dMUOvYarXXMBDehUBSanRebCDy1jgqIlLZaSQBs4zN76qYNA/s320/IMG_2204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="240" data-original-width="320" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfO0vYJjKqkY_eu8e-GiZ7DdKaBlVtzwLrdtndyodmvUuvqOA3sHUu9kuHstMUnz8o_P5I6szKpg5zUtnHMdAiBhsrtUsb01EnhFLzuj0_PVMWj1jK_c-X6bcPxiEdW8j0v1JD9vy7Ke1dMUOvYarXXMBDehUBSanRebCDy1jgqIlLZaSQBs4zN76qYNA/s1600/IMG_2204.jpg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit37Ro3wfdUEWtBuFJai43mjCqqUKx9BXB_ULoHna4cw2KnsvkCMbxPk2sKa0xuWbmeTbjZV4lLbiBuhJlHBQLMlLhnDXczorrpgRTGMJhkyIUUX3Z-xgyoWGpx0lQ5NjtLzV_Gto_r4DTitBsN6QkcC9khfPAe8gSzPAC0i0RKlwUn_vfMwlFaLjStzU/s320/IMG_2206.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="240" data-original-width="320" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit37Ro3wfdUEWtBuFJai43mjCqqUKx9BXB_ULoHna4cw2KnsvkCMbxPk2sKa0xuWbmeTbjZV4lLbiBuhJlHBQLMlLhnDXczorrpgRTGMJhkyIUUX3Z-xgyoWGpx0lQ5NjtLzV_Gto_r4DTitBsN6QkcC9khfPAe8gSzPAC0i0RKlwUn_vfMwlFaLjStzU/s1600/IMG_2206.jpg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKuTl-ihcg_KueiJGz5OO5Xb6DGfyd1bIFsChNNX4fGW_-UZJOFlGr1iZAAKjCNbUpAJsZ_sfmW_SeVD2yudvMUl2gZL5dzJ2Bm_l-exa5EHR7K_QOppngtaTbPgYOXjgEFze4bX16yDn7yfcvWlHM3UBH5mRHYccBQHO5TZbo3d7BqQwy7wiZ8Eu3c8w/s320/IMG_8456.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="240" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKuTl-ihcg_KueiJGz5OO5Xb6DGfyd1bIFsChNNX4fGW_-UZJOFlGr1iZAAKjCNbUpAJsZ_sfmW_SeVD2yudvMUl2gZL5dzJ2Bm_l-exa5EHR7K_QOppngtaTbPgYOXjgEFze4bX16yDn7yfcvWlHM3UBH5mRHYccBQHO5TZbo3d7BqQwy7wiZ8Eu3c8w/s1600/IMG_8456.jpg" width="240" /></a></div><br /> <p></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-27373891168041702782024-01-15T21:34:00.002+01:002024-01-15T21:34:08.313+01:00Pojkarna! <p>Jag brukar tycka att mitt liv är ganska bekymmersfritt och lugnt, men sista halvåret har faktiskt varit allt annat än lugnt, flytten var som jag beskrivit mycket jobbigare än jag räknat med och renoveringen pågår än, det var dock fritt valt, så helt mitt eget fel, men ändå - jobbigt! Mitt jobb är i en expansiv förändringsfas där jag själv fortfarande är relativ ny på jobbet samtidigt som vi expanderar, klassiskt växtvärk. Jobbet kräver mycket! Det absolut svåraste är de sakerna som gällt och gäller barnen. Att Viking blev misshandlad efter bara någon vecka i sin nya skola behöver jag inte äns förklara att det tog allt jag hade, och en ny typ av oro föddes i mig. När folk sa till mig tidigare ”små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer” Tyckte jag de var hur fåniga som helst! Nu fattar jag! Det är verkligen så! Nu när Zeke bytt skola och de känslorna som det fört med sig har jag gått halvt sönder inombords. Jag klarar inte av att pratat om det utan att börja gråta! Jag har gråtit massor förra veckan över detta, känner skuld, jag som ville flytta, inte Zeke, men han får ta den tuffaste biten. Jag vet att mina barn har det bra, det går egentligen ingen nöd på dem. Vi har tak (nu ett väldigt stort tak) över huvudet, vi har mat på bordet och det fattas dem inget - med tanke på alla hemskheter runtomkring oss i världen är ”våra” bekymmer lindriga och I-lands relatera, men "never the less" det är mitt liv och den verklighet jag lever i, så mina bekymmer måste ju få vara detta. </p><p>I morgon är en ny dag, en dag för Zeke att kanske hitta en kompis på, kanske komma lite närmare en normal skolgång. Jag tänker på de som har barn som av olika anledningar inte trivs, kanske inte mår bra själva eller blir mobbade, tänk vad de får kämpa, både barnen och föräldrarna, fy, jag kan inte änns föreställa mig detta. Måste säga att båda mina barn är modiga som attans, Viking stod rakryggad redan dagen efter misshandeln, med oss vuxna som en mur bakom honom, vi skulle aldrig låta honom falla! viktigt för oss! Och zeke han har minsann varit i skolan dessa dagar, han har inte velat, han har oro, ont i magen, tårat i ögonen, men han har ta mig tusan gjort det - det gör mig stolt och det inviger hopp! Något rätt måste jag ha gjort i livet! </p><p></p><p></p><p></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-49445547467041922362024-01-09T15:00:00.014+01:002024-01-11T06:51:43.599+01:00Tuff dag för Zeke<p><br /></p><p>Igår var en riktigt jobbig dag, Zeke skulle börja ny klass, ny skola, allt nytt, riktigt jobbigt för honom och då jobbigt för mig. Det har alltid varit så, det mina barn känner, det känner jag x 10. Mår de dåligt mår jag dåligt, är de ledsna är jag ledsen, är de oroliga blir jag oroliga. Det är säkert så för alla föräldrar, men jag känner alltid väldigt mycket, väldigt starkt, väldigt okontrollerat, på gott och ont. Jag tycker det är mänskligt och hellre detta än att vara helt kall och känslolös. Det för också med sig att jag inte kan dölja hur jag känner, du behöver alltså för det mesta inte gissa eller fundera på vad jag känner för något, det ser eller märker du. </p><p>Och ja, jag bröt ihop (igen) på Zekes nya skola, inte så han såg det såklart, men de vuxna gjorde det, och vilka fina människor det finns där! Fantastisk rektor, pedagoger, och zekes nya fröken, det kommer bli bra, det behövs bara tid nu, tid att vänja oss. Mår Zeke bra så mår jag bra (och Viking såklart).</p><p>Idag kör vi en ny dag och hoppas att den blir lite bättre. </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-88304921647082970062024-01-07T20:58:00.005+01:002024-01-07T20:58:46.626+01:00Kallt, kallare kallast! <p> En sak jag inte tog med i beräkningarna vid flytten till ett STORT hus var kylan! Att det krävs extremt mycket för att värma upp så mycket yta, och om man då märker att värmepannan inte varit på i nästan ett dygn då är det kallt, jättekallt. tror det var 10 grader i köket, tog en hel dag att få upp det till 17 grader. Alla ville vara på ovanvåningen, där uppe är det varmt, rummen är mindre, värme stiger - logiskt. Vi eldade i vår kamin, såklart i ett av de rummen vi inte är i just nu, då det renoveras, hela dagen! Det är enbart en insatts, så ingen murstock som kan värma upp hela huset. Jag måste kolla upp det där, vi har en kakelugn och 2 vedspisar som inte funkar sägs det, men det kanske man kan fixa. Om det blir fler vintrar med -17 och en panna som lägger av, då vill jag kunna elda! Andreas körde i panik och köpte ved till oss på lördagsmorgonen så vi kunde börja elda och sen höll vi igång denna hela dagen. </p><p>En gång har jag varit med om värre i ett hus, det var vårt hus i Lindvallen. När vi kom upp efter 10h i bil så var frostvakten sönder och ingen hade oturligt nog bott i stugan veckan innan och värmen hade varit av i en vecka - det var minusgrader inne! Som tur är så kom det en som kunde fixa det och där uppe är det inga problem med ström försörjningen så vi fick sätta på ugnen, bastun så kom det upp i temp kvickt. Det var verkligen så kallt att vi inte hade kunnat stanna där om vi inte fått hjälp att fixa det. </p><p>igår var vi ute på partaj, Wallmans på turné, vilka proffs de är! Jag hade jätteskoj, för skoj för mitt eget bästa så här dagen efter. Jag förstår inte riktigt, men jag blir sämre och sämre på att hantera dagen efter ju äldre jag blir. Trött, frusen och hjärnspöken är ett faktum.</p><p>Så lite mindre kyla, en fungerande värmepanna, renovera klart, få ett vardagsrum, skolan börjar, ny skola för Zeke och börja träna, sen är jag nöjd! </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-35129702334759005282024-01-05T10:32:00.000+01:002024-01-05T10:32:29.368+01:00Mörkhårig! <p>Igår var jag med om en märklig sak, jag var hos frissan och det blev inte ett dugg som vi varken bestämde eller trodde någon utav oss, alltså varken jag eller frisören. Jag ville ha kopparfärg, vi bestämde mörkt i botten och en kopparfärg som poppar i längderna, jag vill ju gärna ha ett hår som märks, inte mer slingor eller inte rött. När vi väl tvättat ur håret så är hela mitt hår mörkt, mörkt, mörkt rött! Frisören fattar inget och såklart jag har ingen aning, bara att detta blev inte ett dugg som vi sa. För mig är det inte så allvarligt, det är bara hår! Men vad jag blev besviken över var att jag ändå förväntades betala ordinarie pris? Jag ska alltså betala för något jag inte beställt? För mig är det samma som om någon hade kommit till oss på restaurangen och beställt hjortfile, men fick fiskpinnar och förväntas betala för hjortfilén, jag är besviken! </p><p>Men om vi nu bortser ifrån att jag är helt mörkhårig så är livet bra. Helt plötsligt blev det kul med inredning och jag har skapat ett nytt instagramkonto som Ni gärna får följa: tostarps_skola heter det. </p><p>Ingen kan undgått att det kommit väldigt mycket snö och är svinkallt. Jag hittar inga snöskyfflar och de är helt slutsålda på de butiker jag kollat på - dagens I-landsproblem, vet ni var det går att få tag på ? Tips mottages gärna. </p><p>Idag ska vi till min mor och äta lutfisk, som jag längtar, det är så oerhört gott</p><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-7566600072542371752024-01-01T13:42:00.002+01:002024-01-01T13:42:18.782+01:00Hej 2024 <p> Att skriva har sina fördelar, en är att jag kan alltid gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte, till och med flera år tillbaka i tiden, vilken skatt. En vacker dag hoppas jag att mina barn och barnbarn också tycker det är väldefult. Tänk om jag hade kunnat läst mina mor och farföräldrars dagböcker och lärt känna dem som yngre. Jag gick just tillbaka och tittade på vad jag skrev första dagen förra året och vad jag trodde att 2023 skulle innehålla. Det var inte mycket av det som jag änns funderade på de andra 364 dagarna. Jag har inte tagit båtkörkort, jag har inte gått en hundkurs eller någon annan utvecklande kurs för den delen heller, jag hänför det sista till detta året. Däremot har jag tränat, jag har tävlat, och det ska jag fortsätta med även 2024. Lite mindre kravfyllt än innan, det går utför på den punkten, mer fokus på livskraft och lustfyllt i stället för krav.</p><p>2023 var en hel del förändringar, stora sådana. Jag bytte jobb och vi köpte nytt hus! Inte vilket hus som helst utan ett för mig verkligen ett drömhus. På ett sätt hoppas jag att 2024 kommer bli lite mer förvaltning i det privata livet, vi ska ta hand om huset och vi ska skapa oss ett nytt hem, det kommer krävas en del och jag ska försöka låta det ta tid. Vi ska bo här länge om jag får bestämma, säkert om Andreas rygg också får bestämma. </p><p>Idag har halvadagen gått, jag och Zeke har fortfrande pyamas på oss, vilket är udda för att vara mig, men helt fantastiskt. Det är inte ofta jag tillåter mig själv att inte inte göra ett smack, det ska jag bli bättre på 2024 att bara vara, lättare sagt än gjort. </p><p>Det jag önskar mig mest är som vanligt hälsan, jag hoppas alla i min närhet får vara frisk och må bra. Jag vill också att alla ska våga lite mer, våga säger vad man tycker, våga bryta om något är fel, våga säga till om något är fel! Jag hoppas civilkuraget kommer tillbaka, och det kan det bara göra om vi alla drar vårt strå till stacken. </p><p>2023 bar med sig en del jobbiga saker också, att byta jobb var på några sätt jobbigt, jag fick med mig erfarenheter jag gärna hade varit utan. Jag vill aldrig mer uppleva ett samtal från en son som blivit misshandlad. </p><p> Jag är mer än taggad för 2024! Jag är taggad för våren, för ljuset, för nya utmaningar, för nya och gamla bekantskaper, för att lära känna min nya ort, stad, hem. Jag är taggad för att hitta rutiner, kanske någon resa och att bara få vara! </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHpTIT4bHoVX8aoIgawKp4AzB_aH0_R4V2rPW4vgRBnZzqQCSorBNqnsVnSAwNzd8ER_7hJ6Us8Bg5Spgc6mZPfYlIqQ1Aha7z8DRQZK1TFnVzTOzhXyjl1Ypby1odQn0zQdAowjyYkxnaRZ_merscG8XobrK-Wtuo-yGoc7b6BQ3AQ2oRdDf3oVO1LHE/s1024/427f687f030613f2611bc99508bcfb23.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="683" data-original-width="1024" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHpTIT4bHoVX8aoIgawKp4AzB_aH0_R4V2rPW4vgRBnZzqQCSorBNqnsVnSAwNzd8ER_7hJ6Us8Bg5Spgc6mZPfYlIqQ1Aha7z8DRQZK1TFnVzTOzhXyjl1Ypby1odQn0zQdAowjyYkxnaRZ_merscG8XobrK-Wtuo-yGoc7b6BQ3AQ2oRdDf3oVO1LHE/s320/427f687f030613f2611bc99508bcfb23.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">2023 </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">vs </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">2024 </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc6bYl2YInVm6sr81kviYAEso5lgT2eXcU8aRC1WyutVLG-ZZYux-0GRw8x6bZEVI_5GIaowk1EwLYlNh_5M6rKKl79MFPpBziRQFIz5T57rQrGV0GMYscUo1hBbbTQBnqXGpWQpceYZ2p3hfQrRHXKUTCN_Q8BpBDRLYAXehyphenhyphenRoOk2ZiuJQe75hakJYs/s1440/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMya2c3NXFnN.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1440" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgc6bYl2YInVm6sr81kviYAEso5lgT2eXcU8aRC1WyutVLG-ZZYux-0GRw8x6bZEVI_5GIaowk1EwLYlNh_5M6rKKl79MFPpBziRQFIz5T57rQrGV0GMYscUo1hBbbTQBnqXGpWQpceYZ2p3hfQrRHXKUTCN_Q8BpBDRLYAXehyphenhyphenRoOk2ZiuJQe75hakJYs/s320/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMya2c3NXFnN.webp" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-39645732161692153752023-12-29T22:13:00.004+01:002023-12-29T22:13:54.982+01:00Time passes quickly<p>Time passes quickly and chances are few! Så är det verkligen, så vad du än gör: ta tillvara på tillfällena. Det gäller framförallt i det lilla, lycka är inte en evig känsla eller för den delen långvarig, det är små korta fragment som poppar upp lite då och då, var medveten om det och ta in det när tillfällen ges! Tänk om man vore lite klokare som ung, yngre! Jag har gjort så otroligt mycket skojigt i mitt liv, så oerhört många "one in a life time" tillfällen som jag där och då inte hade vett att uppskatta på riktigt, uppskattade dem gjorde jag, men det är hela tiden något annat, något mer, nästa grej, nu är det "bara" fina minnen. </p><p>Nu nalkas det mot ett nytt år, jag älskar nya saker, ny start, nytt, lika mycket som jag är trygghets knarkare och vill vara bekant med allt och alla. 2024 kommer, oavsett hur mycket vi gnäller på att tiden gått fort, det är 2 dagar bort, sen har vi ett helt nytt år, ett nytt fräscht år framför oss, ett år där allt åter är möjligt! </p><p>Jag tror inte på löften vid nyår, jag tror på att du kan ändra något varje dag, vill du gå ner i vikt och börja träna, sluta röka eller dricka - gör det nu, vänta inte tills på måndag, det är inte lättare för att det är måndag eller lördag - NU är alltid bra! Generellt så gillar jag nu, jag vill få saker gjorda nu! Något som ändå dragit ut på tiden är just flytten, jag har absolut trivts i huset i Olofström, men det har aldrig vart "mitt", mitt hem. Ni som följt med ett tag här eller för den delen känner mig vet att jag är lite rotlös, vilket är märkligt i sig men ett faktum. Äm så länge trivs jag verkligen i vår skola, vårt nya hem, en gammal skola, en dröm som går i uppfyllelse - ÄNTLIGEN! </p><p>Att njuta av detta nu, känslan av nytt boende, ny dröm, nya minnen, nya rutiner idag, i morgon och alla de små fragment som kommer ska jag verkligen försöka med. </p><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5KXmNtg_tUk6o_XVhzIpVt8ZbFURMfLVKCKhZpTEcaJiTpwwshUvycOmiAYK7YJ9DEsJCsNsWv3E9zTJcbMJaI9abkMooY68fpFGSS_SfZQmqnc4ia3IxZ06NUBQC8aa6ohpJVSW1g4q3p9RqEJb7daqrWaRRuyS92sbdkcIa-CiklNeHSS8NcYBZUZ0/s2016/20231229.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5KXmNtg_tUk6o_XVhzIpVt8ZbFURMfLVKCKhZpTEcaJiTpwwshUvycOmiAYK7YJ9DEsJCsNsWv3E9zTJcbMJaI9abkMooY68fpFGSS_SfZQmqnc4ia3IxZ06NUBQC8aa6ohpJVSW1g4q3p9RqEJb7daqrWaRRuyS92sbdkcIa-CiklNeHSS8NcYBZUZ0/s320/20231229.jpg" width="240" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-2453005525959858702023-12-27T20:01:00.004+01:002023-12-27T20:01:50.105+01:00Asarum! <p>Asarum! Hur lär man känna sin nya omgivning? Grannarna hoppar jag på så fort jag ser någon. inom kort räknar jag med att ha koll på hela kvarteret. Vad mer? promenadstigar, snabbaste vägen till affären, finns det ett fik? finns det mysiga handelsbodar? Kommer Zeke få nya kompisar i skolan, kommer jag lära känna några föräldrar, var besiktigar jag bilen? och vilken vårdcentral tillhör vi nu ? Så många frågor så lite svar! </p><p>Vårt vardagsrum "is in the making", så det det tillsammans med sovrummet väntar vi på att kunna flytta in i. Vi har dock ca 480 kvadrat att bo på och utan dessa två hr vi kanske 320, så det är inte så vi inte får plats eller så! Snickaren jobbar på för fullt idag, men målare och elektriker har jag inte sett röken av! </p><p>Idag tog Andreas det sista skräpet från huset, jisses, knappt så jag tror det är sant, är det klart nu, är bärandet färdigt, inga mer klämskador, ryggvärk, blåmärken, irritation, packande, packa upp! Nu är bara det roliga kvar (förutom alla dubbel räkningar som kommer komma nu med dubbla boende en månad) </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaGeIjRHV6RSjTpzU2bQ0NeXmUA2OGA8lU0nV8uWg9PweQ_8senl2zhdRe8HR2P6SYI740Bvx1rx3-yTDeaS0wmh4mIJyVPbwxlzm07fPq7n9LJlRn4ZIluDNlXhXqNS-RXvY12ssr_e686IUpOAPzkepLK8zv4tnkl84CvNGIeijcW9glTBSHugx0fic/s2016/4T8A2227.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaGeIjRHV6RSjTpzU2bQ0NeXmUA2OGA8lU0nV8uWg9PweQ_8senl2zhdRe8HR2P6SYI740Bvx1rx3-yTDeaS0wmh4mIJyVPbwxlzm07fPq7n9LJlRn4ZIluDNlXhXqNS-RXvY12ssr_e686IUpOAPzkepLK8zv4tnkl84CvNGIeijcW9glTBSHugx0fic/s320/4T8A2227.jpg" width="240" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Just nu är det lite mycket grejer i hallen, men vi inväntar vardagsrum och sovrum, innan jag kan flytta runt allt igen, kommer nog ta ett tag innan allt hittar sin plats på riktigt. </div><br /><p></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-29764522768469731612023-12-26T19:31:00.004+01:002023-12-27T19:50:37.085+01:00Ny adress, ny gata, ny stad, nytt hem! <p>Lite typiskt mig att ta lättvindigt på en sådan sak som att flytta. Att flytta är en stor grej, det vet jag egentligen, men hade ändå inte med det i beräkningarna. På sätt och vis var det nog bra att jag inte hade koll på allt vad detta innebär, då hade vi nog inte flyttat. Som ung har jag flyttat massor, fråga mina föräldrar, jag kan inte minnas att det var så här jobbigt alls! Å andra sidan har jag aldrig flyttat ett HELT hem, med 4 barn, en hund, 3 fastigheter, 4 carports och ett garage, allt fullt med 10 år av minnen/saker/skräp/bra att ha pinaler. Nu är det hur som helst gjort, beslutet är taget, huset är sålt och det nya är inköpt. </p><p>Vi bor nu i en gammal skola, vilket är lite utav min dröm, jag har alltid velat bo i en gammal skola. Jag har aldrig haft en vision eller äns tanke på att bo i Asarum, men det känns bra hitintills. Så ovant att ha ny adress, bo i en ny stad, med nya butiker. Helt nya rutiner måste skapas, hur kör vi till skolan, vilken väg tar jag till jobbet, hur gr vi med Loke, vilken buss ska Viking ta och så vidare och så vidare. Vet Ni vad, jag tycker det är något fascinerande över nytt, så jag sticker inte under stolen med att jag tycker det är roligt, det är just själva den fysiska flytten som varit jobbig! Flytten slutade med att jag klämde alla mina fingrar, fick vapenskåpet på knät och Andreas fördärvade sin rygg när han helt själv lyfte skåpet på plats. </p><p>Att bo på en gata med grannar på båda sidorna, det har jag inte gjort på flera decennier, spännande att se hur det kommer gå, kanske mest synd om våra grannar. </p><p>2024, med ny adress - here we go! </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhfyb9tfI-d-rBjTu_vdWYhQTzceYYcDYzC9mKC442ZDtNZeIJVQV6ewL42CdCL9dWmcExRljqExNvd5veBMqC9CrCLigx5VS2_vZ32h-P4azO2Q1do_a5KTM3yDZmVw61X9n65atFfuxWJGb9WaJ7eQQUhUI-7tFLr1hsoTS8Tk1erxLTIgQpPILjFPQ/s1440/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWIzNX.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1440" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhfyb9tfI-d-rBjTu_vdWYhQTzceYYcDYzC9mKC442ZDtNZeIJVQV6ewL42CdCL9dWmcExRljqExNvd5veBMqC9CrCLigx5VS2_vZ32h-P4azO2Q1do_a5KTM3yDZmVw61X9n65atFfuxWJGb9WaJ7eQQUhUI-7tFLr1hsoTS8Tk1erxLTIgQpPILjFPQ/s320/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWIzNX.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-15563364191203094422023-12-21T20:53:00.002+01:002023-12-27T19:51:05.078+01:00Jag är tillbaka! <p>Först ikväll känner jag att livet har kommit åter till något som liknar det normala för mig! Jag har varit off i några veckor, min hjärna har nästan kokat över, mitt psyke nästan slagit frivolt och hjärtat varit halvvägs ut ur bröstkorgen! Det har varit mycket, extremt mycket med flytten. Vi har flyttat in i nya huset och ALLT vad det innebär, här var jag betydligt mer blåögd än i vanliga fall, det är otroligt mycket att fixa med och framförallt extremt mycket grejer att flytta när man bott på samma plats i 10 år och samlat på sig från lite här och där. Vi har även sålt vårt hus, så allt ska väck, allt! Och så renoverar vi två rum i skolan, vi lever just nu utan vardagsrum och sovrum, allt är lite provisoriskt. Som om inte detta vore nog så är det snart jul, Andreas reser lika mycket som innan och så jobbar jag heltid och lite till. </p><p>Vad som fick mitt hjärta att gå söner mest var när vi var och hälsade på Zekes nya skola, då kom mina tårar, inte från Zeke, men från mig! De var jättefina, så trevlig fröken, fin klass och fin skolgård, så det kommer nog bli bra, men jag kände mig hemsk ,jag tar mitt barn från tryggheten han känner till och vänder upp och ner på hans tillvaro. </p><p>Jag fick lova Andreas att jag ska pausa allt, alla mina "vanliga" krav, för att inte gå sönder och vara outhärdlig för familjen. Inga krav på mig själv att träna, jaga, eller annat, jag har fått pausa allt. jobba och flytta, det är vad jag har fokuserat på. märkligt blockerad man blir när stress nivån är uppe i halsen. </p><p>Barnen är fantastiska, de fixar detta med flytten lätt som en plätt. Zeke är lugn och tålmodig, han har hjälpt till eller bara funnit sig i att vara med när vi har burit saker i mängder. Viking tar sig hit till Asarum för egen maskin, och det är 5 minuter till hans träning, lyxigt. Mamma och pappa har varit ovärderlig hjälp i flytten, utan dem hade toppplocket på mig rykt förlägne sedan. </p><p>Idag är jag lugnare än jag varit på flera veckor, idag tog jag första jogging turen i de nya kvarteren, i den nya orten, på de nya gatorna, lite märkligt men helt ok. att faktiskt ha tid, eller kunna ta mig tid till en joggingtur kändes så befriande, äntligen på väg mot ett normalt liv igen. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_8z08bRZoB-DCxVZRnyVwEWHGs6z7RXu_izQmYAzBE0_P8o863bok0d5uMuhjiVD6QqHJHbZlrid8y1RA0i9AHhHDqunGs3yRKtstztrh8xdAyCdYIBHK0FntyjnhCSB4wKd9FRNrORWZTDVPL3T30kIm8vN3LsUefUNXh58hK9mf_OnQwV8KBnIZH2c/s1614/4T8A2227_1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1614" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_8z08bRZoB-DCxVZRnyVwEWHGs6z7RXu_izQmYAzBE0_P8o863bok0d5uMuhjiVD6QqHJHbZlrid8y1RA0i9AHhHDqunGs3yRKtstztrh8xdAyCdYIBHK0FntyjnhCSB4wKd9FRNrORWZTDVPL3T30kIm8vN3LsUefUNXh58hK9mf_OnQwV8KBnIZH2c/s320/4T8A2227_1.jpg" width="300" /></a></div><br /><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-18660412908544532192023-11-07T22:01:00.005+01:002023-11-07T22:01:54.747+01:00Ernst och Moments Det är små stunder, vi pratar sekunder som gör livet, dessa sekunder blir till minuter som blir till timmar som blir till dagar som blir till månader som blir till år! För oss som har tur, blir det kanske många år och då även många sekunder, jätte många sekunder. Jag har tillbringat alltför många sekundrar med att att vara orolig, orolig inför det mesta, orolig och ängslig, ständigt på jakt efter nästa, mer, annat. Jag har sett detta som dels min största last i livet men också som en kraft, att jag alltid är på väg, att jag ligger steget före, att jag tänker på alla scenarios och r förberedd i alla lägen, men jag kan ha haft fel! Det har tagit alltför mycket tid av mig, alltför mycket onödiga sekundrar. Men hur ska jag göra det annorlunda? Kan jag leva mina nästkommande 40 år annorlunda, kan jag bli mindre bekymmerslös? <div><br /></div><div>"Vad vore livet utan rundstavar" kläckte Ernst just ur sig på tv, han skulle inte klara sig många minuter säger han, hur härligt är inte den anekdoten, att rundstavar skulle vara hans drivkraft och nästan livsglädje. Nu vet vi att han har familj och det är såklart de som är prio ett även för Ernst men in just denna stunden när han skapar, och bygger då är det det han tänker på, då är det rundstaven han uppskattar. </div><div><br /></div><div>jag kan ju inte göra mer än att försöka, försöka leva lite mer bekymmerslöst, ingen blir lyckligare än jag om jag blir lite lite bättre på det. </div><div><br /></div><div>Idag hade jag ett fint "moment", Zeke ville veta hur han kan få till frissan på samma sätt som Viking, och så hör jag hur Viking hjälper och visar lillebror hur han enkelt fixar till just den frissan han vill ha - kärlek och som balsam för min själ. </div><div><br /></div><div>Ernst fortsätter droppa lines... : </div><div>Krama ur platsen så mycket poesi som möjligt, det är just vad jag ska göra i vår nya skola. I skolan ska jag krama ur all poesi jag kan! </div><div><br /></div><div>Mer Ernst åt folket! </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCcdFhlGEHcnoi6S2KOe08QsBeWCTkZOKOjd9EeQiG0D-eUdSVUcfi8P5zeBrWqWY7EoYDcBR2cOUWL3_ll0-mDsszbcyWg961TkkbksOXiym818iuDMDzTS0cVYqAKdF39N6OeN-l14zYG0vvveaoZg4mDOFjFtEChLE6pI8BufaXbWEbI9-WsIGrdu4/s1440/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMya2Y2ZHFnNWMxb%20(1).webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1440" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCcdFhlGEHcnoi6S2KOe08QsBeWCTkZOKOjd9EeQiG0D-eUdSVUcfi8P5zeBrWqWY7EoYDcBR2cOUWL3_ll0-mDsszbcyWg961TkkbksOXiym818iuDMDzTS0cVYqAKdF39N6OeN-l14zYG0vvveaoZg4mDOFjFtEChLE6pI8BufaXbWEbI9-WsIGrdu4/s320/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMya2Y2ZHFnNWMxb%20(1).webp" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Just här ska inga sekunder gå till spillo !!!!!</div><br /><div><br /></div>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-60826512298709832862023-10-22T19:22:00.001+02:002023-10-22T19:22:05.285+02:00Söndag <p> Får man dricka vi på en söndag? Jag är vuxen så jag gör som jag vill! Men är det inte lite märkligt att det anses som dryck man bäst förtär på fredag eller lördag? Eller är det kanske en förutfattad mening vi som bor i småorter har? Eller kanske är det enbart jag som har den tanken, alla andra kanske är mer liberala i sitt synsätt? Med vi som bor i småorter menar jag; vi som inte kan gå på bar/pub när vi vill, vi som inte har ett lokal hak i gångavstånd, vi som alltid måste köra bil var vi än ska. </p><p> Idag kändes dock oerhört lyxig och välförtjänt med ett glas vin till en av de godaste pizzorna jag ätit. Hann tom träna lite innan och nu kan jag då jäsa på soffan med gött samvete. </p><p>Fast jag jobbade mer än hälften av helgen så har det varit en bra helg, hösten är här och det är ljuvligt. Viking har varit här och det känns alltid lite mer komplett när jag har dem hemma. </p><p>Inte riktigt fulltankad med energi men ändå redo för an ny vecka. </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkaJ56QcdXYOxB77YRielLr-VUJXPg2SBDa44AEtgm2ndsWxF4GHBSzhzL1sx50BEKz2TJs6hQ2yFbeaodpZhLaYWmiLy3MR6zjWx7ui_CL4XYmhb74unfzENaOOZoQDYMvHpJB5J_YHfox8c7X3WPT4hHeYfp43OqeIbvY9wjZrpPKpXCq04but6JE2A/s2016/dockide_2023.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkaJ56QcdXYOxB77YRielLr-VUJXPg2SBDa44AEtgm2ndsWxF4GHBSzhzL1sx50BEKz2TJs6hQ2yFbeaodpZhLaYWmiLy3MR6zjWx7ui_CL4XYmhb74unfzENaOOZoQDYMvHpJB5J_YHfox8c7X3WPT4hHeYfp43OqeIbvY9wjZrpPKpXCq04but6JE2A/s320/dockide_2023.jpg" width="240" /></a></div><br /> <p></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-11185171602918813802023-10-22T12:36:00.002+02:002023-10-22T19:08:33.950+02:00Bakis utan fest! <p>Igår kl 00:45- jag undrade vad i hela friden jag håller på med! Återigen stod jag där, på ett evenemang och slet med att servera, ta ut disk, plocka undan, veja mellan dansande glada par, härlig musik i högtalarna, som jag egentligen helst också hade velat festa till. Varför hamnar jag alltid där, på evenemangen, jobbandes? Absolut en del av mig tycker det är kul, men det sliter något oerhört, tankarna som " I am to old" för detta och "nu får det vara nog" svepte förbi många gånger under kvällen. Har man inte jobbat 13h pass med fullt ös och 40 000 steg så han man nog ingen aning om vilken mental bergochdalbana det är. Det svänger ifrån "jisses så kul - kör vi", till "kan alla gå hem nu, jag är trött". Känslan är som att ha varit på fest då man känner sig bakis men man blivit rånad på själva festen! </p><p>Jag känner en av de som var ljudtekniker igår och sa något i stil med " varför hamnar man alltid här ?", då var klockan ca 01:00 - då sa han: "för alla inte klarar av det", och det fick jag lite kraft av faktiskt, det är det som skiljer agnarna från vetet, pallar man trycket och står kvar, eller lämnar man skeppet och har en "skitsamma", "någon annan får lösa det" mentalitet. Jag behöver inte skriva vad jag föredrar och vilken personlighet jag premierar lite extra. </p><p>Dock är det även en viss nöjdhet som infinner sig efter ett lyckat event, det är som vilken prestation som helst, man är nöjd för att alla gäster haft det bra, att kunden, bolaget och att allagäster ink artister är nöjda, det ger i sig en viss tillfredställelse, och såklart känslan av att man gjorde allt man kunde, vi slet tillsammans. Om jag ska tävla då vill jag också vara så förberedd som möjligt och veta att jag gjorde allt jag kunde, jag vill inte gå ifrån en tävling och känna att "jag kunde gett litet till, jag kunde tagit i lite mer" - nopp, det ska vara allt eller inget. Go hard or go home - och ja många går ju hem eller ställer inte äns upp! </p><p>Varför startade jag inte ett eget eventbolag för 10 år sedan? Jag har hoppat runt på så olika positioner senaste 10 åren, platschef, försäljning och utvecklingschef, Hotell Direktör och nu Hotellchef - det verkar kvitta, jag står alltid där kl 01:00 en lördag och undrar "hur hamnade jag här" ! </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhr7a1ts9Mc-ID99XruzWsxxP0EnWYqg8U5CBoTkswkeyX0EgCqPuGBvlmR-4b889EXE3h2qMm2LuMhyO1Q6WDqMA4hRXn2cLIwQ9rzIORtbflXGp7DQ60pXBQ71AdLLH_x0UXcXXSUpUOSrjnWL8WsBkLEgTkNI27psQ8pfMvNLRZkWMCSDQ1pOZqi8nU/s2016/40307912_1755916474445304_8753166146934407168_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1512" data-original-width="2016" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhr7a1ts9Mc-ID99XruzWsxxP0EnWYqg8U5CBoTkswkeyX0EgCqPuGBvlmR-4b889EXE3h2qMm2LuMhyO1Q6WDqMA4hRXn2cLIwQ9rzIORtbflXGp7DQ60pXBQ71AdLLH_x0UXcXXSUpUOSrjnWL8WsBkLEgTkNI27psQ8pfMvNLRZkWMCSDQ1pOZqi8nU/s320/40307912_1755916474445304_8753166146934407168_n.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-74612948719914153102023-10-13T22:14:00.035+02:002023-10-15T18:13:19.444+02:00Ett hem där alla är välkomna <p>Igår var vi i huset, vårt nya hus, skolan! Det kändes riktigt bra. Vi har några saker vi ska renovera, det är jag alltid orolig inför då Jag inte gillar att göra dessa val, färger, tapeter, tak, lampor, lister - det finns ju proffs på sådant och det, det är inte jag! Jag längtar nu efter att få kalla det vårt hem. Att bo i en skola har varit min dröm så länge jag kan minnas! Nu när jag är över 40 år, nu har vi råd och möjligheten har givits. Jag vill bygga ett välkomnande hem, där alla alltid ska få vara välkomna, mina barn och Andreas barn ska kunna komma och gå som de vill och alltid vara välkomna. Våra vänner och familj ska alltid vara välkomna! Ett riktigt hem. Det har jag idag också på sätt och vis men med dessa social ytor blir det något helt annat. </p><p>Det finns få människor som jag är bekväm med att åka hem oanmäld till, bara "poppa upp" men de finns, det är däremot få som skulle neka oss att komma om vi skulle fråga innan, men de finns de också! Viket såklart känns fruktansvärt, trodde aldrig i mitt liv jag skulle uppleva det, att det finns hem, i min direkt närhet dessutom, som vi inte är välkomna till! Fast jag öppnat mina dörrar är dörren tillbaka stängd! Så vill jag aldrig ha det, ingen ska få stanna utanför vårt hem, alla ska få komma in. </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbN4su49Tlz0XNhFPpniiWLGV67SRzz1AeCActjZyJ1XGn28KiqZR3GrdeSo7PUOfU7ZYGnlOoT3NbwbDQNxQB1T-iGpO8XSTXrE6p-bmVB0dFzjIMXG3jQ2RkEnVCiAiNEBaKK7KGxZ9mMP79ZsWOVGSNY1z5CEoiLGMmClR9MrdQFPga09bHx-HfVHY/s1440/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWprbnFnNGN0Z2%20(1).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1440" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbN4su49Tlz0XNhFPpniiWLGV67SRzz1AeCActjZyJ1XGn28KiqZR3GrdeSo7PUOfU7ZYGnlOoT3NbwbDQNxQB1T-iGpO8XSTXrE6p-bmVB0dFzjIMXG3jQ2RkEnVCiAiNEBaKK7KGxZ9mMP79ZsWOVGSNY1z5CEoiLGMmClR9MrdQFPga09bHx-HfVHY/s320/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWprbnFnNGN0Z2%20(1).jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p>Jag längtar efter att ha folk som poppar förbi, bara kommer förbi och pratar lite! Kanske sitta på denna ljuvliga terass och dricka kaffe ? Problemet i vårt fall är att oftast har vi grejer för oss och inte är hemma så ofta! </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-60186340741568704392023-10-13T18:52:00.004+02:002023-10-15T18:04:40.097+02:00Barnens Behov i Centrum Med tanke på den misshandel Viking just vart med om har jag kommit i kontakt med instanser jag inte viste fanns. Vi har fått brev från bland annat Socialnämnden. På ett sätt är det fantastiskt att se att det är så många kugghjul som börjar rulla MEN jag ställer mig frågande till om vad får förövarnas föräldrar? Jag hoppas innerligt att skola, kurator, rektor, socialen och polisen har varit i kontakt med dem, de som verkligen behöver det! Jag fick ett brev idag där det stod att Viking inte är behov av omedelbart skydd och grunden för bedömningen av det: " I uppgifterna som kommit socialtjänsten tillkänna framkommer att Viking utsatts för misshandel och att hans föräldrar känner till detta. Vårdnadshavare har ansvar att skydda Viking och det finns ingenting som talar för att de inte tar det ansvaret". Denna mening gjorde mig nästan lite upprörd. Skulle det vara vårt fel att Viking blev misshandlad, var det jag som inte skyddade honom? Ska jag gå med honom hela tiden för att andra inte kan uppfostra sina barn korrekt? Ska vi vuxna inte kunna låta våra barn gå från skolområdet utan tillsyn, ska de få vara ute i skogen? Hur gör vi med aktiviteter, hur garanterar jag mitt barns säkerhet hela tiden??? Jag tycker det borde vara enkelt, genom samhällsansvar, ett gemensamt vuxenansvar, civilkurage och sunt jävla bondförnuft! Men då får nog myndigheter börja lägga allt fokus på de som faktisk behöver det och kan göra skillnad! Vi har hanterat denna situation inom familjen med just gemenskap och kraften i att vi alla vuxna i Vikings närhet slöt upp och visade tydligt att detta inte är ok, och vi kommer alltid aggera. Vi vet inte hur djupa spår detta har skapat, vi vet inte om detta kommer leva med Viking länge eller om Vi lyckats bygga tillbaka tryggheten snabbt och förhoppningsvis långsiktigt! Det jobbiga är att det är inte vi som vårdnahshhavare som kan säga eller styra om detta kommer ske igen?, det är andra föräldrar som måste se till att DERAS barn aldrig upprepar sina handlingar igen - vem ser till detta ? Vem säkerställer det ? var är det ansvaret ? Föräldrarna såklart, men med påtryckningar av alla de instanser som jag har varit i kontakt med hoppas jag! <div><br /></div><div>Jag tänker också att om det finns barn som är behov av skydd, från förövare eller kanske tom från sina föräldrar - då hoppas jag innerligt att inte att det brevet och beslutet dröjer 3 veckor! </div>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-50280347611590309182023-10-11T22:34:00.005+02:002023-10-11T22:34:28.258+02:00Dommen kom! <p>Så kom domarna till oss idag, att båda läggs ner! Inget förvånande då polisen ringt och meddelat mig detta innan, men ändå ett litet slag i magen. Min son fick fysiska slag och verbala hot och kommer bära med sig denna skräckupplevelse hela livet och förövarna får, inget! Jag hoppas de har vettiga föräldrar som berättat för dem om rätt och fel, jag hoppas de har vettiga föräldrar som straffat dem på något sätt. Jag är dock ytterst tveksam till något av det, då barn som har vettiga föräldrar inte slår och hotar andra barn. punkt! Jag hade då hoppats att samhället ska ta ansvar, men nej detta var inte grovt nog och killarna var för unga! det var inte för unga för att slå min son, men de är för unga för att straffas - låter det rimligt ? </p><p>Fokus får bli på att bygga starka, självständiga barn, det gör vi med kärlek och lite mer kärlek så kommer vettet av sig själv som en känd barnboks författare en gång sa. </p><p>På tal om starka barn, det är så coolt att helt plötsligt ha en son som tränar mer än mig själv, som gör armhävningar som ett proffs och som springer ifrån mig som ingenting. Jag har längtat efter denna dagen! Jag har längtat efter att mina barn ska träna så jag kan följa med, men att den dagen skulle komma smygandes och ändras över vad som känns en natt det har jag inte varit förberedd på. Jag är just nu inte alls tränad, tvärt om, tung och konstant hungrig. Jag vet att det kommer en dag då jag tar tag i det också, men inte just nu. Just nu har jag lite för mycket spretigt att tänka på, det är hus försäljning, skolan som vi ska flytta till, skol byte för Zeke, jobb, körningar till aktiviteter och ett evigt puzzlande med logistiken. Tanken är att det ska bli enklare för mig efter flytten, att min logistik blir lättare att hantera, jag får närmare till jobbet och Zekes skola, Viking får närmare till sin nyvunna träningskärlek. Jag är dock beredd på att det kommer ta tid att nå dit, att det är mycket som ska landa innan något känns ok och till det positiva, men nu gör vi detta oavsett! </p><p>Dags för ett nytt kapitel, nytt hus, ny ort, nya rutiner ,,, gagaaaaaa </p><p>Delar av mig vill skrika "vad har jag gjort"..... medans den andra delen vill säga "NUUUUUUUUUUUU kör viiiiiiiiiiiii"</p><p> </p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-79322518770176898262023-10-08T22:23:00.001+02:002023-10-08T22:23:17.022+02:00Söndag <p>Livet och känslorna har börjat återgå till det normala efter det sjuka som skedde för snart två veckor seda! Någon ville skada mitt barn! Den tanken förföljer mig, det är ett faktum, oavsett anledningen, om det nu var så att "pojkar är pojkar" som polisen sa (behöver väl inte utveckla vad jag känner kring den kommentaren!) bråk om vem som sagt vad, otur, eller ren ondska, faktum kvarstår att några ville skada mitt barn och gjorde det! Ska vi behöva leva med det, ska V behöva leva med det? Jag hoppas hans unga sinne ska glömma och förlåta enklare och snabbare än mitt, jag kan vara långsynt, jävligt långsynt om situationen förtjänar det! </p><p>Idag har jag haft en ypperlig söndag, ja hela helgen har varit fin. Jag har tränat både lördag och söndag, vilket gör under med mitt humör. Vi har träffat vänner och besökt vårt nya hem. Fortfarande lite läskigt det där, vad har vi gett oss in på? Jag är dock helt övertygad om att det kommer bli kanon, jag älskar huset/skolan, och fast det kändes tomt och slitet idag när vi var där så ser jag ändå potentialen i det. Jag längtar efter att vi ska få tillträde och börja inreda och bo in oss, tror det är början till ett nytt kapitel i livet. Vem kunde ana att vi skulle bo i Asarum? Inte jag i alla fall, men nu ska vi det och det kommer bli kanon. </p><p>Söndag igen, det betyder måndag i morgon. Det fanns en tid då jag älskade måndagar, nu jobbar jag för att komma tillbaka till det mind setet. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixs8dkwgocQFIluyt-HLfLJIDYLs3Y-BohipF6hW9hiXmLM5bWaeRaNuinvGTbzFKgvg403DQuQ5p__yH1bUtBMBWVmYX7FGKXIiS8IKXjUJ_s2H7iRlwu-0tGum6s-el1wPO7bnBsGA2BwqweItoOueV4j_aIfCOrd18mdYz7WebsNlR2K88QyLJvLsA/s1440/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWk1cnFnNGNzN2Quan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1440" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixs8dkwgocQFIluyt-HLfLJIDYLs3Y-BohipF6hW9hiXmLM5bWaeRaNuinvGTbzFKgvg403DQuQ5p__yH1bUtBMBWVmYX7FGKXIiS8IKXjUJ_s2H7iRlwu-0tGum6s-el1wPO7bnBsGA2BwqweItoOueV4j_aIfCOrd18mdYz7WebsNlR2K88QyLJvLsA/s320/eyJpbWFnZVVybCI6Imh0dHBzOi8vc3RsYW5zZmFzdG1laWxpc2RldjAwMS5ibG9iLmNvcmUud2luZG93cy5uZXQvZm9yc2FsZWltYWdlcy9DTVZJTExBNTUzSUM0QzFPMERMNjdDMC9jYmlsZDVkcGMxcWk1cnFnNGNzN2Quan.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2672252128720145583.post-10150970386211501272023-10-01T10:30:00.001+02:002023-10-01T10:30:21.303+02:00Medmänsklighet och civilkurage<p>En av de värsta veckorna i mitt liv har just passerat. En vecka med oro, klump i magen, ilska, tårar och samtidigt kämpaglöd och armbågarna vässade! Och det fortsätter! Det är det värsta, att detta tar inte slut, min och framförallt min sons oro kommer bestå! Jag vaknar varje morgon med magont och en hjärna som inte kan ta in och förstå, då kan ni ju tänka Er hur V mår. De flesta dagar så bränner tårarna bakom ögonlocken på mig, samtidigt som jag måste bita ihop och köra på. </p><p>Det har varit fantastiskt att så många på olika sätt gjort saker, hjälpt mig framåt och ta tag i detta med olika insatser. Framförallt har det varit viktigt med samarbetet oss vuxna som är V nära i detta. Vi har daglig kontakt och gör allt tillsammans för att stötta men också driva på, det är jag tacksam för, utan vikings pappa och framförallt hans sambo hade jag troligtvis tappat fotfästet helt. </p><p>Kan jag göra något, tänker du kanske nu? Ja, Jag vill att Vi alla sprider medmänsklighet och civilkurage, att vi tillsammans visar att det är inte ok att barn bli misshandlade, att det inte är ok att verbalt hota, att vanligt vett och respekt är ta mig tusan det minsta vi kan begära av varandra. Gör mig den tjänsten att på alla sätt Ni kan i er tillvaro bidra med detta. Ser Ni något som inte är ok, säg till, gör något! Har Ni barn, uppfostra dem då till att respektera andra människor och var snälla! Hur svårt kan det vara? </p><p>Tydligen är det jättesvårt, på nyheterna pratar de varje dag om det unga våldet i Sverige som eskalerat. Våld har varit långt ifrån mitt liv, men nu är jag mitt i det! Jag känner mig som om jag levt i en Astrid Lindgrens saga men nu fått en riktig käftsmäll som fått mig att vakna i Mexico. Jag föredrar Bullerbyn!!!</p><p>Min energi tog slut, jag blev 10 år äldre och mitt leende känns som ett minne blott! Men det ska de inte få ta ifrån mig! Vi har inte gjort något fel! Mina barns säkerhet är A-Ö, Barn ska vara trygga och det ska vi vuxna se till! ALLA VI</p><p>Återigen, kolla vad ditt barn gör, ha koll på vilka de umgås med, prata med dem, var med dem och se till att de blir vettiga! alla får faktisk dra sitt strå här. </p><p>Hur jävla svårt kan det vara! </p><h2 style="--tw-border-spacing-x: 0; --tw-border-spacing-y: 0; --tw-ring-color: rgba(59,130,246,.5); --tw-ring-offset-color: #fff; --tw-ring-offset-shadow: 0 0 #0000; --tw-ring-offset-width: 0px; --tw-ring-shadow: 0 0 #0000; --tw-rotate: 0; --tw-scale-x: 1; --tw-scale-y: 1; --tw-scroll-snap-strictness: proximity; --tw-shadow-colored: 0 0 #0000; --tw-shadow: 0 0 #0000; --tw-skew-x: 0; --tw-skew-y: 0; --tw-translate-x: 0; --tw-translate-y: 0; border: 0px solid rgb(227, 226, 230); box-sizing: border-box; font-family: var(--font-hn-primary),Arial,sans-serif; font-size: 23px; line-height: 1.2; margin: 0px;">Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. (citat Astrid L) </h2><div><br /></div>Ida-Mariahttp://www.blogger.com/profile/03530503458072226720noreply@blogger.com0