Lönnträdet och yin yoga
I mitt barndomshem fanns det en stor lönn i trädgården, den minns jag så tydligt, jag minns att vi byggde en koja i trädet, jag vill dock minnas att den Bara fick ett golv och inga väggar, men jag minns det som en plats att vara på, vi lekte där, så väl som på alla andra 1000 platser vi lekte på som barn. Jag minns också färgerna, det är det jag minns nu när vi nu har en jätte lönn på vår tomt. Kanske kommer mina barn att minnas detta träd som jag minns mitt barndomsträd, högst otroligt dock då de inte nyttjar trädet alls, de klättra inte i det, inte byggt koja, inte räfsat ihop löven till en stor hög och hoppar i den, det gjorde jag. Till ungarnas försvar så står vårt träd i rondellen på uppfarten, inte så tillgängligt för bus och lek. Men jag älskar löven, dessa färger nu på hösten är magiska. Jag kommer inte älska dem lika mycket när vi om någon vecka ska kratta upp alla löv och nu då inte för att hoppa i dem utan kasta dem i komposten. Vill ni läsa om träning eller prestation...
